Tack för allt, travnet.se!

Efter sju år på travnet.se är det  i dag dags för mig att testa nya jaktmarker, och jag önskar tacka alla inblandade för alla dessa år.

Det hela började för sju år sedan när jag som nybliven student kom in i ”Red Room” i Rissne för att sommarjobba. Det har hänt en hel del sedan dess, och det har på många sett varit en rolig och lärorik resa.

Främst vill jag tacka tre personer, och det är Mikael Wikner, Joakim Mattsson och Daniel Berglund. Wikner för att han lärde mig allt vad skriva texter innebär, Joakim Mattsson för att han efter mitt sommarjobb gav mig chansen att fortsätta jobba på travnet, och Daniel Berglund (som varit min chef de senaste åren) för att han alltid stått upp för mig och gett mig chansen. Tack!

Ska heller inte glömma bort att tacka alla aktiva, och samtidigt kanske be om ursäkt, för allt tjat ni har fått stå ut med från min sida genom alla dessa år. Jag har ringt, ringt, ringt, och tjatat om allt från träningsrundor till balans och utrustning vecka ut och vecka in. Bortsett från några få undantag genom dessa år, har alla alltid svarat och ställt upp på mitt tjat. Tack till Er också, och nu slipper ni se mitt trötta nummer på displayen.

Christoffer Wickman

Bedrövad Kim Eriksson, och dystert besked om Formula One

Var på bio med farsan i söndags, vilket inte händer ofta. Båda delar alltså. Jag såg en trailer för någon vecka sedan på Non Stop och bestämde mig för att se den, dels för att Liam Neeson är en av mina favoritskådisar (Morgan Freeman står i en klass för sig) och trailern väckte mitt intresse. Filmen var dock bara godkänd, jag hade på tok för höga förväntningar och det brukar inte slå väl ut då. Det är bättre att komma dit nollställd, likt farsan, som tyckte den var betydligt bättre än vad jag gjorde.

****

Pratade med Kim Eriksson under gårdagen, Kim var lite bedrövad över att alla polare jobbade för han hade ingen att spela golf med. Kim började spela golf förra sommaren och hade hunnit med en runda i år, då i blöt terräng. Nu när vädret var strålande ville Eriksson ut på banan igen, men hittade ingen att spela med. Förutom att jag och Kim bokade in en golfrunda i sommar, hälsade Kim också att han kommer köra en 10-tid med Vendi på söndag. Når vi ledningen är loppet över, i dödens är det bara bra segerchans, sade Kim.

****

I min förra blogg skrev jag att Per Nordström var förbannad när jag talade med honom inför V64-omgången på Örebro, efter att han läst att han troligen skulle släppa ledningen med Nimbus C.D. Jag tror den journalisten som skrev det visste vad han gjorde när han ”satte” sin analys (även om den blev fel), trots tufft tempo gav sig Nimbus C.D. lite väl enkelt till slut och förutom spetsvinsten på Solvalla ijfol, över korta häcken, har Nimbus C.D. gjort sina bästa lopp i ryggar.

****

I slutet på förra veckan trodde jag någon drev med mig, att det var dolda kameran eller första april igen. Jag fick ett jobberbjudande om att åka till Monte Carlo i dagarna fem i slutet på april för ETP-finalerna i poker, utan att jag sökt jobbet. Efter några dagars planering är nu resan klar, och jag ska även spela egen turnering på plats mot världens övriga media/reportrar och jag måste säga att en dröm går i uppfyllelse.

****

Under gårdagen damp det ned ett brev i brevinkastet, det visade sig vara ett presentkort på systembolaget, skickat från Krister i Åmål. Krister hade tagit rygg på ett spel som gått vägen, och visade sin uppskattning. Sådant gör mig glad, för det var verkligen oväntat. Tack, Krister.

****

Rickard Hansson har sedan någon vecka börjat blogga på Expressen, och han gör det med bravur. Hansson släpper ”scoop” var och varannan dag, och det är lite nya Lennart Persson över honom.

****

Till något tråkigare. Jag fick under gårdagen ett trist sms om att Formula One fått en reaktion efter V75-starten i lördags och att det är sluttävlat. Mycket dystert besked, då jag är övertygad om att Formula One haft mycket att hämta på ovalen den här säsongen.

****

Nu blir det ut i solen och lekparken med Wilma, innan en kväll framför ATG-live och Axevalla väntar. Jag har gjort tipsen dit, här på travnet.se, och känslan är god.

Christoffer Wickman
christofferwickman@hotmail.com

Breeders´ Crown på Örebro och Nordström var förbannad

Även om det regnat konstant den senaste veckan och kylan har kommit tillbaka, så närmar sig sommaren med stormsteg. Breeder´s Crown drar igång på min hemmabana Örebro ikväll, och det är ett gott tecken på att travsommaren snart är här.

Jag brukar göra tipsen här på travnet.se till Örebro, men så är inte fallet idag. Jag tänkte dock bjuda på omgångens bästa spik ändå, för hur ska Nimbus C.D. kunna lägga det här från spets? Med tanke på intrycket i de senaste starterna, garanti på ledningen på spetsgynnade Örebro, så kan i varje fall inte jag se honom förlora. Han är i nuläget inte favorit, och även om han med största sannolikhet lär vara det när startbilen släpper fältet ikväll så tycker jag det är en bra spik.

Jag ringde till Per Nordström under gårdagen för att kolla läget med Nimbus, och hur han tog det tuffa loppet senast. Nordström var förbannad.

Per hade läst i en tidning tidigare i veckan att han troligen skulle släppa ledningen med Nimbus C.D. och det gjorde Per upprörd, journalister ska inte lägga sig i hur jag ska köra menade Nordström på. Per meddelade också att han var mycket förhoppningsfull, och att han trodde på seger. Ludde får köra hur fort han vill, det bryr jag mig inte om, hälsade Nordström. Jag slog också en signal till herr Kolgjini, då jag i dagsläget ser Radieux som den tuffaste utmanaren. Radeiux hade problem med en tand senast på Åby och kunde inte löpa upp till det han kan, meddelade Kolgjini. Ludde hälsade också att han trodde det skulle bli svårt att rubba Nimbus C.D. som hade imponerat på Ludde senast.

Per Nordström meddelade också att han väntar med rycktussar och helstängt huvudlag på Nimbus C.D. till fyraåringseliten under Elitloppshelgen på Solvalla, undra hur snabbt Nimbus C.D. kan springa den helgen? Det, samt Månprinsen A.M. i Elitkampen och Twin´s Fairytail i V75-finalerna ser jag i detta nu mest fram mot. Förutom själva Elitloppet då.

Elitloppet, många gick igång på Panne de Moteur igår efter dennes uppvisning på Solvalla och visst såg Stefan Hultmans travare lysande ut och utan tvivel är han en het segerkandidat. Men, jag vill bara ”puffa” lite för att vi inte sett Formula One ännu.

När jag började jobba på travnet.se för sex-sju år sedan delade travnet lokaler med Travtjänsten och Dagens Spel, och i lokalerna i Rissne fanns en kille som hette Matteus Lillieborg. Denne kille som jag till en början hade svårt att få grepp om, han snodde oss sommarjobbares kontorsplatser mitt framför näsan på oss, och jag undrade lite lätt vad det var för typ. Denna typ skulle sedan bli en nära vän till mig, och det är fantastiskt glädjande att se Lillieborg göra kometkarriär på kanal 75. Matteus växer med uppgiften, och gör det riktigt bra och det unnar jag verkligen honom. Matteus är en kille med hjärtat på rätt ställe.

Det finns många roliga historier om Matteus genom åren. Jag minns för ett par år sedan när jag hade varit i Sundsvall och jobbat med Travnet Xpress, och jag hade med mig min kompis Kristofer Axén. När vi tog tåget från Sundsvall till Stockholm på lördagskvällen fanns Matteus med på samma tåg, vi tog oss en matbit och slog oss sedan ned i samma vagn. Jag och Axén som hade kört ganska hårt den här helgen, somnade in ganska omedelbart varpå jag vaknar av att Matteus ilsknat till.

– Grabbar, försök att vara lite tysta!
– Vaddå, är det här en tyst avdelning eller?
– Nej, men ser ni inte att mina kompisar försöker sova. Ni behöver inte bete er som att ni vore på Gröna Lund.

Jag skrattade till lite under jackan som jag använde som täcke, och kunde sedan sova i lugn och ro hela vägen till Stockholm. Tack, Matteus.

I 20 år har jag spelat fotboll, i 20 år har jag tränat fotboll flera gånger i veckan, och det har varit en mycket stor del av mitt liv. Nu börjar man bli äldre, kroppen börjar bli sliten, och Wilma tar mer och mer tid. Inför den här säsongen valde jag att lägga skorna på hyllan, jag hade varken tid eller kraft till att köra en säsong till. Men, det gick bara några veckor efter mitt beslut så började ångesten komma. Tugget i omklädningsrummet, och känslan av att bara snöra på sig fotbollskorna, hur ska jag kunna vara utan det? Jag valde istället att ”varva ned” i Sköllersta IF, en anrik klubb i Örebrotrakten. Och det är konstigt, en seger smakar alltid lika gott oavsett division, och det kommer man aldrig bli för gammal för.

Christoffer Wickman
christofferwickman@hotmail.com 

Inget nytt att tränare får betalt för exklusiv info

Vasaloppet…

För drygt två veckor sedan stod jag på startlinjen till Vasaloppet, enligt ”experterna” behövde man cirka 50 mil i kroppen för att komma väl förberedd. Jag hade 14 mil, och det på de 15 senaste åren. De första milen gick lätt, men dom sista var rent av hemska. Jag tog mig dock i mål, på tio timmar och tre minuter, vilket får anses som klart godkänt med tanke på föret (väder, vind, förutsättningar) som sades vara de sämsta på årtionden.

Jag som trodde denna utmaning skulle vara lika enkel som jag tacklat det mesta fysiska här i livet, fick verkligen gå in för det för att över huvud taget ta mig i mål. Jag klarade det och det får vara bra så, aldrig mer att jag utsätter min kropp för något liknande. Det var hemskt, och ingenting jag rekommenderar andra att ge sig in på.

Semester…

Efter Vasaloppet stannade jag kvar i Sälen och tog mig en välförtjänt semester, inte bara för att vila upp mig efter den ”tömningen” utan för att spendera tid med familjen och att en semester var på sin plats. Jag har inte varit ledig en enda dag sedan jag och Madelene var i Thailand för drygt 1,5 år sedan, som egen företagare är man inte direkt bortskämd med semester. När ”vanligt” folk har semester på sommaren, är det istället högtid för oss frilansare. Jag hoppas, och tror, att det inte ska ta 1,5 år till nästa ledighet.

Livlig debatt…

Det har varit en livlig debatt kring spelarservice de senaste veckorna, och åsikterna i den här ”cirkusen” har varit många. Jag har väl inte direkt något att tillägga, och jag tycker egentligen inte så mycket om det heller. Det här är dock på inget vis något nytt, som de flesta verkar tro. Att tipssajter betalar tränare för ”exklusiva” intervjuer eller för ”exklusiv” info har pågått i alla tider, skillnaden nu är att tränarna inte får ett kuvert i handen på stallbacken, utan kan skicka faktura istället.

Eriksson hyllar Jakobsson…

Kim Eriksson hyllade sin kollega Magnus Jakobsson i en mycket välskriven blogg under gårdagen, och det var på tiden att Jakobsson hyllades. Kim har helt rätt, Jakobsson är förbannat underskattad. Eftersom jag är från Örebro har jag genom åren stött på Jakobsson vid flertalet tillfällen då han oftast är i Örebro och kör, och det är inte för inte han kallas ”kingen” i folkmun på Örebrotravet. Det är inte bara hans framgångar på ovalen, utan även för hans uppträdande utanför banan.

En annan som jag spontant när jag skriver detta kommer på, som också känns underskattad och som är värd att lyfta fram för sitt sätt att hantera media och oss journalister, är Oskar Svanberg. Oskar Svanberg är en förbannat genomtrevlig och sympatisk människa som alltid är glad, trevlig och tillmötesgående. Oskar är också en duktig tränare och kusk, och efter en hel del skit i stallet de senaste åren verkar det nu lossnat rejält för hela rörelsen. Inledningen på 2014 har varit stark, stallet har en segerprocent på 30 och som kusk har Oskar vassa 33%. En sådan som Leonas Kaiser har jag alltid haft ett gott öga till, och den tror jag vi kommer få se ännu mer av framöver.

Huselius artikel i aftonbladet…

Avslutningsvis. Jag läste under gårdagen en artikel i aftonbladet med Kristian Huselius, och det är sällan jag får den känslan. Känslan av att någon prickat så rätt. Det är bara att instämma. Något måste ske, och det nu.

Christoffer Wickman
christofferwickman@hotmail.com

Thomas Dalborg är i ropet: ”- Folk bara skrattade åt mig”

Thomas Dalborg är verkligen i ”ropet” för dagen, han får ordentlig snurr på hästarna i loppen och vänsterhänt och bike kan väl inte vara hela hemligheten?

Jag gillar Dalborg skarpt, inte bara för att jag var med på ”sättningen” med Luisiana Tab på Örebro igår utan jag tror Thomas kan bli ett riktigt utropstecken framöver och den stora frågan är vem av stortränarna som inte kör lopp själv som knyter upp honom först? Någon borde göra det snart, och jag slog en signal till Dalborg för att kolla läget. Den här 28-åringen intresserar mig.

Vad är hemligheten bakom att du får sådan snurr på hästarna, Thomas?
– Ingen aning faktiskt, helt ärligt alltså. Jag gör mitt bästa och just nu går det bra. Jag har kört mycket med bra kuskar i Nordamerika och jag har lärt mig mycket, jag tycker jag har utvecklats rätt rejält som kusk bara det senaste året och sedan om jag är inne i ett flyt just nu eller inte, det vet jag inte.

Vad är det du har utvecklat, anser du?
– Jag tycker jag har utvecklat de bitar som gör att jag får fart på hästarna i loppen, jag kör mer med hela kroppen nu istället för bara med pisken. Jag har också utvecklat små taktikgrejer i loppen som man inte tänker på i början, det är smågrejer som är väldigt viktiga för loppets utgång. Ju mer lopp man kör, ju mer slipar man på och för min ålder har jag kört mycket lopp och det är utvecklande. Jag har ändrat min stil i jollen bara den senaste månaden, jag börjar få en blandning av många delar och jag känner mig betydligt lugnare i vagnen nu än för ett år sedan. Ta Björn Goop som exempel, han har sådan kontroll i loppen och kör hela fältet och du vinner mycket lopp på det. Kör man inte så mycket lopp kanske man laddar 600 kvar och kör till spets, men Björn sätter sig istället nöjd på utsidan när han vet att han slagit ledaren och kör mot de andra hästarna. Jag har mycket kvar att lära givetvis, och man lär sig något nytt varje gång. Titta på Ulf Ohlsson, när jag åkte till Kanada var han en duktig kusk, nu är han enormt duktig.

Får du mer respekt med dig i loppen, nu när det går bra?
– Kanske inte i loppen, det har jag inte märkt av ännu. Men, rent allmänt kanske. Jag har fått enorm publicitet i media och bland andra tränare den senaste tiden, och det gör givetvis sitt. Jag kunde knappt få styrningar tidigare när jag kom till Sverige, och när jag kom hem i somras och satt i körsvens rummet på Axevalla så satt jag för mig själv i ett hörn, och det fanns folk som inte ens tittade åt mig. En del skrattade när jag sa att jag ville bli catchdriver, och det är inte alls så nu.

Om en stortränare hörde av sig och ville knyta upp dig, hur skulle tankarna gå då?
– Det skulle givetvis vara frestande att ha en fast kund, men samtidigt får jag dubbla procent på amatörtränare. För mig är det svårt att få det att gå runt som det ser ut nu, jag har kört in ungefär 300.000 kronor den här månaden, och skulle det gå lika bra hela året landar jag på fyra miljoner kronor och det blir inte mycket lön kvar av det. Jag får in mer pengar som tränare, och det handlar som sagt om att få det att gå runt. Sedan har jag väl inte hittat min plats ännu, Åby ligger nära till hands då jag växte upp där men jag vill gärna komma in på Solvalla på onsdagarna också, och jag har väl inte riktigt tänkt i de banorna att någon stortränare skulle höra av sig. Jag vet inte om jag är mogen för en sådan uppgift heller, jag kanske behöver ett tag till på mig. Hittills är det ingen större tränare som visat speciellt intresse i varje fall, det är de mindre gubbarna som satt upp mig på sina hästar.

När du skrällvann med Masanna Macay idag på Åby, gick han med ny balans och utrustning. Är det något som du föreslår tränarna innan loppen?
– Nej, ingenting. Det finns inte mycket jag kan ta åt mig av den segern, tränaren sade bara att han ville se att jag skulle ge hästen chansen och han ville att jag skulle prova köra i ledningen. Det var förvånande att den svarade så bra som den gjorde, han var trött men stred väldigt tappert. Visst händer det att jag kommer med lite tankar och idéer då jag försöker hjälpa folk så mycket jag kan, men det gäller att inte lägga sig i för mycket. Jag har alltid idéer och inblickar då jag kört mycket häst och varit hovslagare bland annat, men man får lägga fram det på ett fint sätt för det är ju ändå deras jobb. Men, kan jag hjälpa till är det klart jag vill göra det, säger Thomas Dalborg innan vi avslutar samtalet.

Innan jag ringde upp Thomas var han intressant, och efter vårt samtal kan jag inte säga att den bilden förändrades, snarare tvärtom. Den här killen får vi höra mycket om framöver, var så säkra.

christofferwickman@hotmail.com
Christoffer Wickman

Stenby imponerade i spåret, och hygglig form på travnet

Var på träningsläger torsdag-söndag veckan som gick, tillsammans med farsan och Mattias Stenby. Vi tränade inför Vasaloppet, och man kan väl säga att vi kom olika förberedda.

Stenby som körde, och klarade, Vasaloppet redan ifjol hade redan den här vintern fått sig några mil i kroppen. Farsan, precis som jag debutant i Vasaloppet, har väl åkt cirka 15 mil den här vintern. Jag själv hade inte stått på ett par längdskidor på 15 år, och det har inte varit på tal om att jag ska ha några mil i kroppen innan vårt träningsläger.

Jag har tränat hela mitt liv, idrottat hela mitt liv, och (på riktigt) aldrig förlorat ett konditionstest genom åren som fotbollspelare. Detta, lite naivt, trodde jag skulle vara en bra grund för att hänga med farsan och Stenby i spåret.

Jag har sedan farsan anmälde oss till Vasaloppet förra året gått och skrattat åt detta, jag har varit fullt medveten om att det kommer bli jobbigt, men jag har ändå flinat åt dom som sagt att jag måste ut i spåret och köra för att över huvud taget klara av det. Vet dom inte att jag är bra tränad?

När vi kom upp till Sälen i torsdags, ganska sent, lade jag mig direkt i soffan och sade lite kaxigt att jag gör Vasaloppet på under åtta timmar. Stenby ställde sig och vallade skidorna i ett par timmar, och farsan kollade utrustningen. Vad höll dom på med, undrade jag. Det skulle visa sig, dagen efter.

När det var dags för träningslägrets första pass på fredagen gick det upp för mig, vilken svår och jobbig match det här med Vasaloppet kommer att bli. Aldrig, och då menar jag aldrig, hade jag trott att det skulle vara så jobbigt och att det kommer krävas så mycket. Jag var helt slut, totalt slut både fysiskt och psykiskt efter första dagen i spåret, och när jag låg i soffan sent på eftermiddagen och hade dödsångest undrade jag vad jag verkligen gett mig in på.

Stenby imponerade något oerhört och bara försvann i spåret, likaså farsan som lätt tog rygg, medan jag hade svårigheter att över huvud taget ta mig framåt. Fyra veckor återstår och jag börjar känna en lätt stress, kommer jag att klara detta? Det återstår att se.

Stenby som för övrigt är en spelare i grunden visade att han kan än. Geisha Sund (8%) och By Air (12%) var Stenbys drag under lördagen och bägge levererade, och innan han tidigt på söndagsmorgonen åkte mot Solvalla och hästsportens hus meddelade han klart på Lotuscherie (9%) och ni vet ju hur det slutade.

Stenby visade ”form”, och form kan man nog säga att även jag har för dagen. Mina speltips här på travnet.se har bara i januari en nettovinst på 178 160 kronor och jag är verkligen i ”zonen” för tillfället. Jag är inte dummare än att jag förstår att det snart vänder tillbaka igen, men det är kul så länge det varar och det gäller att njuta.

Många har hört av sig de senaste veckorna och gratulerat till formen, en del undrar hur jag gör. En av förklaringarna till att det lossnat rejält den senaste tiden tror jag är att jag släppt några tunga stenar som jag burit i min ryggsäck. Jag tog ett beslut i mitten på december att framöver bara försöka fokusera på det som ger mig någonting positivt tillbaka, och inte lägga kraft på sådant som bara ger mig negativ energi. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara ibland, på riktigt alltså. Sedan underlättar det givetvis att jag bara har travnet att fokusera på, det innebär att jag kan lägga ned hårt och tufft jobb och i längden brukar det löna sig.

Jag skulle också vilja lyfta fram mina kontakter bland de aktiva, som en av orsakerna. Jag kan nog, utan att överdriva, säga att jag är en av de journalister som ringer, och har ringt, flest intervjuer genom åren och det gör att man skapar en relation med sina ”offer”. Det kommer man långt på.

Systemen här på travnet.se är heller inte speciellt dyra, i jämförelse med exempelvis några betaltjänster. Personligen tycker jag det känns oseriöst att presentera ett spelförslag för 4-5.000 kronor, för vem/vilka kan ta rygg på det? Jag vet att det finns fullständig ranking och att spelaren själv kan välja kostnad efter egen plånbok, men det känns mer rimligt och på sin plats att presentera ett spelförslag som de flesta faktiskt kan lämna in. Hellre det, än att spela för stora summor och hoppas få ”träff” för att sedan kunna skryta om det.

Nästa tips från undertecknad blir på torsdag, när V64 gästar min hemmabana Örebro. V86 på Åby ikväll och inte rätt känsla över den omgången, men jag kommer nog skrällspela en slant på DD med 12 Alfas da Vinci (DD-1) som jag tyckte gick bra i debuten för Lövgren senast. Den här är bra i grunden och med lopp i kroppen känns han småkul, som lite väl tappad på förhand.

christofferwickman@hotmail.com
Christoffer Wickman

Kan man påverka turen? Och att titta på för mycket trav.

Det sägs vara vetenskapligt bevisat att man kan påverka turen, att le mycket och att använda ett positivt kroppsspråk ska tydligen vara ”nyckeln”. Den här vetenskapliga undersökningen ska man givetvis ta med en nypa salt, men intressant ändå. Kan det ligga någonting i det?

Kollega Daniel Berglund frågade i sin krönika för ett par veckor sedan om det bara handlade om stolpe ut, eller om man helt enkelt inte var tillräckligt bra. Man har funderat ett antal gånger kring det, och kan det helt enkelt vara så att man kan påverka sin egen tur? Jag måste i så fall se ledsen ut, och använda ett negativt kroppsspråk, ständigt.

Nej, jag är absolut inte bitter. Men, man undrar ibland. En del har turen, en del inte. Eller, är man som Berglund ställde sig frågan, helt enkelt inte tillräckligt bra?

Jag har funderat på det här, faktiskt seriöst. Kan man verkligen påverka turen, eller för den del slumpen?

För att dra exempel.

I slutet på augusti satt jag kvar på V86 med spik på Caddie Gallant, ”Caddie” var storfavorit på liret och med denne hade jag fått knappt 600.000 kronor då jag spelade enbart för 8 rätt. Caddie Gallant galopperade dock en bit in i loppet, av grusstänk i ögat, för att sedan se dunder ut efter galopp. Veckan efter gick han ut och pissvann från dödens.

Igår på Färjestad satt jag kvar inför avslutande V64-avdelningen, och får 437.000 kronor på Roaring Drunk, (även här i gratistipsen på travnet.se!). Var Amazon Am verkligen tvungen att vara så snuskigt bra, hade hon inte kunnat nöja sig med att bara vara bra? Hade jag kunnat påverka den utgången och även Caddie Gallants utgång, genom positivt kroppsspråk och att le mycket?

Givetvis handlar det om ironi, tro inget annat. Men samtidigt, det tåls ändå att reflektera kring. Är det verkligen så att man kan påverka sin egen tur? Jag ska le konstant i två veckor och använda ett kroppsspråk som är positivare än positivast, så får vi se om det ger ”effekt”.

Eller, det kanske är som Berglund säger. Man kanske inte är tillräckligt bra.

Eller, den gamla klyschan om att har man tur i kärlek har man otur i spel kanske stämmer. Jag är lyckligt lottad med en fantastisk tjej som givit mig det underbaraste på denna jord, min dotter Wilma. Wilma och Madelene är min jackpott, och kanske var det så att jag använde mitt kroppsspråk på ett positivare sätt i mina yngre dagar? Det ska ju vara vetenskapligt bevisat, sägs det i varje fall.

På tal om Madelene, igår när jag hade lagt Wilma och gick in på kontoret för att titta på ATG-Live från Färjestad kom hon in och sade:
– Allvarligt Christoffer, du tittar på alldeles för mycket trav. Kan du inte komma ut och vara med mig?

Madelene sa det med kärlek och glimt i ögat, men det var ändå en gliring och jag förstod den. Madelene är fullt medveten om att det finns ett lopparkiv, och att jag kan värdera tiden. Tur då kanske att ATG-live verkar ha sådana stora problem att ordna så man kan väja bana/kanal på egen hand, för då skulle man väl aldrig lämna datorn. Jag tycker det är anmärkningsvärt hur svårt det ska vara att ordna så man kan välja vad man vill se i ATG-live. Å andra sidan, vi är fortfarande utan mellantider i rutan och det var  bara tre år sedan det skulle ordnas.

2 Digital Darling (V64-5) bör det vara dags för på Esilstuna ikväll, vi provar med att le konstant hela dagen så kanske det går vägen.

Christoffer Wickman

Valde rätt helg i Malmö och miljonjubel på Eskilstuna

Har hela veckan befunnit mig i Malmö hos svärföräldrarna och blir kvar över helgen, passande med tanke på att V75-omgången avgörs på Jägersro den här helgen. Jag tänkte ”fly” undan under morgondagen och besöka Jägersro, det var ett tag sedan och blir ett efterlängtat besök.

Jag har också vaskat fram ett par starka vinnare, som det känns. 2 Pojke Kronos (V75-6) bör det bara vara dags för nu, det enda som egentligen oroar är att Flemming ligger löjligt lågt gällande No Deal. Men, jag blir överraskad om Pojke Kronos inte leder runt om på spetsgynnade Jägers.

Jag har också förhoppningar om att 7 United Face (V75-5) och 6 Caballion (V75-7) ska rensa en del, den sistnämnde känner jag enormt mycket för. Hur man nu kan göra det, egentligen.

På tal om vinnare, i tisdags på Eskilstuna var det två stycken i min innersta krets som satte V6 på Eskilstuna med över miljonen tillbaka. En av dessa står mig väldigt nära på flera plan, och det här var inte första miljonvinsten som han spelade in. Jag skulle bli väldigt överraskad om det var någon i hans ålder, i Sverige, som spelat in så mycket pengar och satt miljonvinst (modell större) mer än en gång som han gjort. Det är bara att lyfta på hatten, en del har det, andra inte.

Den andra av dom, som lämnade in lappen på plats i Eskilstuna, fick känna på känslan att vinna stort för första gången och det gläder mig. Gläder kanske är fel ordval då vi inte umgås längre och sedan drygt ett år tillbaka inte talar med varandra, men jag unnar verkligen den här killen en större vinst.

Han är nämligen den där som varit där och nosat, nosat på de större pengarna gång efter gång efter gång men som aldrig lyckats nå ända fram. Därför unnar jag verkligen honom, trots det han och jag gått igenom, den här vinsten. Det är få som kan så mycket och som lägger ned så mycket tid på travet som han, och det var på tiden att få lite betalt och egentligen överraskande att det dröjde så länge.

Ni vet när man börjar tappa tron på det man gör, på sina egna idéer, eftersom man år efter år alltid är nära, men aldrig får till det fullt ut. Just den tron är livsfarlig att tappa, man måste gå sin egen väg och tro på det man gör. Självförtroende när man spelar på trav, är av stor betydelse. Jag har själv spelat system ihop med honom tidigare och sätt oss ryka i den avslutande avdelning på målfoto med bra pengar inblandat. Nu var det dags.

Det var heller inte vilken lapp som helst, när jag fick lappen skickad till mig via sms var min första tanke en stor lapp med ett par ”köpta” lopp. Men, lappen var precis raka motsatsen och visar bara kunskapen i gänget. Den här lappen satt med hjälp av kunskap, ingenting annat.

Det är också kul, och inte mer än rätt, att det är riktiga spelare som vinner de större pengarna. Varje gång det är spelare och ingen nummerspelare eller namnspelare som plockar större del av potten, ska man som lirare själv glädjas.

Christoffer Wickman

Uppläxad av Goop och nyförvärv hos Reijo Liljendahl

Håkan ”Lillis” Olsson befann sig i USA, Kentucky, i förra veckan och jag fick därför hoppa in i vinnarcirkeln på Örebrotravet och sköta segerintervjuerna. Jag har gjort det ett antal gånger tidigare, men det var ett tag sedan och jag kände mig lite ringrostig, och inte helt varm i kläderna. Det blev dock en väldigt tacksam kväll att jobba, då ”rätt” kuskar vann. Om man får säga så.

Spontant kändes det som den bästa prestationen från min sida från vinnarcirkeln, men den bedriften kan nog förklaras i vilka kuskar som vann loppen. Torbjörn Jansson plockade tre segrar, Magnus Jakobsson två och Peter G Norman två, alla tre tacksamma intervjuobjekt.

Jag kommer ihåg när jag var relativt ny för uppgiften, och fortfarande kände mig lite vilsen. Carl-Erik Lindblom vann lopp, och var på det där humöret som han kan vara ibland. ”Calle” svarade bara kort ja och nej, oavsett fråga, och då är det ingen lätt uppgift man har. Då är det lite skillnad på Jansson, Jakobsson och Peter G som själva lägger ut texten som om dom inte gör annat än vinner lopp. Bra så.

På tal om att inte känna sig varm i kläderna, jag minns en händelse på stallbacken på Åbytravet för ett gäng år sedan då jag var ny på Travnet.se och jag gjorde debut med den dåvarande tjänsten Travnet Xpress. Laddad till tusen, ung som jag var, begav jag mig till Åbytravet för att leverera ett bra jobb. Jag var nog lite väl övertänd, för innan V75-tävlingarna hade börjat blev jag uppläxad av Björn Goop som tyckte jag sprang och tjatade på tok för mycket. Man kände sig inte så stor i det läget, men kul idag.

Det svänger snabbt i den här branschen, från att vara het till att bli kall över en natt. Det är sedan gammalt, som Johan Edlund skriver på Twitter. Förra veckan hade jag tre tips på Travnet.se och satte två av dessa, och det totala vinstnettot över dessa tre tips skrevs till hyggliga 40 837 kronor. Den här veckan har jag haft två tips, och inte varit i närheten. Ny chans på fredag, lunchtips från Solvalla har landat på mig.

Korta rader om…

Örjan Kihlströms nonchalanta styrning bakom Höwings Rocky på Solvalla förra onsdagen, är typiskt Örjan.

Att Canaka B.F. och Linslusen A.U. är ytterligare två nyförvärv hos Reijo Liljendahl.

Att jag vill varna för Duffman (V4-3) idag på Gävle.

Att utländska system återigen spelade strecklistan ett spratt kort innan spelstopp på V86 på Solvalla igår, den finska Derbyvinnaren Quite An Avenger gick från 19% till 51% på cirka 30 minuter.

Att det är oerhört tragiskt det som hänt på Timo Nurmos gård i Fituna, och att jag innerligt hoppas att både hästar och människor klarade sig helskinnade. Det är lätt att glömma, hur drastiskt allt kan ske. Ta vara på livet, vänner.

Christoffer Wickman

Inlägget som bryter isen

Ju längre man väntar, desto svårare blir det. En klyscha, som passar väl in på min blogg. Inläggen har lyst med sin frånvaro, och för varje vecka som gått har inlägget som ska bryta isen bara kommit längre och längre bort.

Jag ska erkänna att jag vid flertalet gånger börjat på ett inlägg, för att sedan en bit in radera allt och stänga ned. Jag vill inte spotta ut ett inlägg bara för att, utan det bör också vara någon form av värde i inlägget. Annars kan man lika gärna låta bli. Men, någon gång måste inlägget som bryter isen komma, och nu är det dags.

Det har varit full fart hela sommaren, även om sommaren varit annorlunda kontra de senaste åren. Wilma, min underbara dotter som jag och Madelene fick i slutet på mars, tar givetvis all fokus och för första gången sedan jag var 14 år gammal har jag missat både Elitloppet och Stochampionatet, på plats.

Jag valde själv att stå över sommarens travfester, när man får barn så ändras prioriteringarna över en natt, men jag måste erkänna att det var vemodigt. Jag ångrar inte det minsta att jag ”höll mig hemma” den här sommaren, men när man väl skulle gå och lägga sig på kvällarna de aktuella helgerna så kunde man inte låta bli att fara iväg i tankarna om hur det hade varit att vara på plats. Jag har, tillsammans med mina vänner, inte missat en enda stor travhelg de senaste tio åren och vilka fantastiska minnen man bär med sig, och alltid kommer göra.

En travhelg som jag dock inte kunde stå över var Sprintermästaren i Halmstad, den bästa veckan på året. Jag deklarerade tidigt för Madelene att jag ville iväg, och då Madelenes föräldrar bor i Malmö fick jag smidigt in att vi kunde ta två flugor i en smäll. Och, jag lyckades.

Jag brukar vara i Halmstad en hel vecka, söndag till söndag. Men, den här gången blev det bara torsdag till söndag. Jag åkte ned med Madelene och Wilma då vi skulle skiljas åt i Ljungby då hon skulle åka till sina föräldrar i Malmö, när jag och mina vänner vek av mot Halmstad. Väl på plats i Ljungby och jag skulle säga farväl till familjen, började jag gråta likt ett barn. Det var första gången jag skulle vara ifrån min familj sedan Wilma föddes, och med tanke på hur jag reagerade var det nog tur att jag höll mig hemma mestadels den här sommaren när sommartravet hade turné. Jag är normalt av den hårda typen, och mina vänner på plats har nog inte ens idag förstått vad det var dom såg

(Halmstad)
———————-

Twitter är som jag nämnt tidigare i min blogg ett verktyg i världsklass, kan vara det bästa verktyget alla kategorier. Jag twittrar inte själv, men det är ett rent nöje att hänga med i ”surret” på det sociala mediet och de aktuella ämnen som avhandlas vecka ut och vecka in.

Ett aktuellt ämne på Twitter i förra veckan gällde intervjuer med kuskar och tränare inför lopp, vissa önskade att den som intervjuar inte frågar om chansvärdering då aktuell tränare och kusk inte är lika pålästa som vi spelare. Fel, fel, fel.

Visst är inte chansvärderingen från aktuell kusk eller tränare det viktigaste i en intervju, det är givetvis dagsstatus. Men, det man inte får glömma i den här frågan är att intervjuerna är till för alla, inte bara för dom som är pålästa och kan göra sin egen chansvärdering. Jag kan lova att det är fler som vill läsa som avslutning på en intervju, vad tränaren/kusken tror om chansen, än folk som inte vill det. Oavsett hur bra påläst aktuell tränare/kusk är eller inte, är det ändå till stor nytta för många. Den som känner sig påläst nog att göra sin egen chansvärdering, kan ju bara bortse från tränaren/kuskens egen chansvärdering och är den ”galen” är det ju dessutom bara att tacka och ta emot.

Jag har ringt intervjuer nästan varje dag i sju-åtta års tid, och det finns faktiskt tränare/kuskar som har ruskigt bra koll gällande chansvärdering. Sören Lennartson är till exempel alltid värd att passa på orden när han tror på bra segerchans. Sedan finns det givetvis tränare/kuskar som alltid tro på bra segerchans, och där har den som har lite mer koll en fördel då man lär sig ganska snabbt att ”sortera”.

Summa summarum gällande den här frågan, chansvärdering med intervjuobjektet är ett måste tycker jag. Dels får man inte glömma dom som inte är så insatta men som spelar varje dag ändå och för dom är det ett ”måste”, och sedan finns det som sagt dom som har bra koll. Informationen som man vill åt som påläst finns förhoppningsvis i intevjuen ändå, även om chansvärdering finns där. Sedan finns det andra typer av intervjuer som inte alls håller klass i diverse forum, men det är en helt annan fråga.

———————

Kriteriet och Oaks avgjordes i helgen på Solvalla, och jag måste bara hylla Björn Goop. Björns dag i sulkyn i lördags var snudd på magisk. Inte ett misstag, precision, och dessutom grymt påläst. Imponerande att se.

Jag tycker faktiskt annars att det är ganska vanligt att man ”hajar” till åt andra hållet istället, att en kusk av större dignitet är dåligt påläst.
_____________

En av mina kollegor här på travnet.se, Zebastian Hagberg, även en mycket god vän, är just nu i Kentucky, USA, på stipendieresa med SHK. Ska bli mycket intressant att läsa Zebbes reseberättelse från detta äventyr. Zebastian som kom in på författarskola för ett antal år sedan men tackade nej, är ruskigt vass på att ”fånga” läsaren. Rekommenderas redan nu.

————————

Avslutningsvis måste jag bara nämna ett par rader om årets fotbollssäsong för egen del, som tog slut den gångna helgen. Vi var inför den här säsongen på ett känt nätbolag de största favoriterna sedan mitten på 1990-talet att vinna serien, men efter en fiaskovår låg vi nästan sist när Närkes Allsvenska gick till sommaruppehåll och en del ”experter” trodde till och med att vi kunde trilla ur serien. Vi spottade upp oss rejält under hösten och visade varför vi var seriefavoriter innan serien, plötsligt föll alla pusselbitarna på plats och vi gick obesegrade genom hela hösten och det räckte sånär till en kvalplats. Vår fiaskovår gjorde att vi trots en vass avslutning med idel segrar aldrig kom ikapp, men att vi inför den avslutande omgången fortfarande hade chans på en av de två topplaceringarna får anses som en bonus med tanke på läget i somras. Vi vann dessutom cupen för två veckor sedan, och räddade på så vis säsongen en aning. Visst, de större lagen satsar väl inte helhjärtat på cupen men det är ändå alltid skönt att knäppa lag som Örebro SK och BK Forward på näsan och vara ”bäst i stan”.

I dagsläget känns det dock som jag gjort min sista fotbollssäsong, tyvärr. Jag har spelat fotboll i 20 år och jag vill inte föreställa mig hur det skulle kännas att vara utan, fotboll har och har alltid varit en stor del av mitt liv. Men, trots att jag bara är 26 år gammal så känns det faktiskt att man blivit äldre. De senaste åren har jag varvat fotboll tre-fem dagar i veckan tillsammans med futsal på vintern och kroppen tar stryk, så enkelt är det. Hela den gångna säsongen har jag fått tejpa båda mina fotleder hårt för att över huvud taget kunna spela, och då vill jag inte ens föreställa mig hur det kommer kännas om ett par år. Jag är dessutom ett ”proffs” i huvudet fast jag är en ”hobbylirare”. Jag tänker alltid på vad jag äter och dricker under säsong och i längden är inte det heller speciellt lockande, framför allt inte sedan Wilma kom och då prioriteringarna blir annorlunda.

(Cupguld)
—————————

Aga Khan Boko är bästa spiken till V86 ikväll.

Christoffer Wickman

©2019 Travnet