STRÄNGNÄS: Efter att ha sett Elitloppet live under åren 1973 (Ego Boy) till 2010 (Iceland) håller sig undertecknad sig numera hemma under Elitloppshelgen. För mig har Solvalla gjort sin Elitloppshelg alldeles för kommersiell. En smula knepiga entrévakter gjorde inte heller mitt humör bättre de sista åren.

Alltså, nu avnjuts Elitloppshelgen hemma i soffan. Grillen kommer aktiveras både lördag samt söndag innan datorn och TV:n slås på.

Solvallas Internationella Elitlopp har som tradition att bjuda in hästar (inte ekipage numera) från olika länder. Tyvärr de senaste åren ser vi allt färre körsvenner som kör hästarna i Elitloppet. Det är också snart enbart svenska körsvenner bakom hästarna. Det känns inte allt för fräscht enligt mig. Jag håller med dem som tycker att varje häst skall ha en fast körsven innan Elitloppsförsöken. Däremot om en enskild tränare (och väljer att köra själv) skall annan körsven kunna tilltalas för att hjälpa till vid till exempel en final.

Vi ser också att det blir allt svårare för Solvallas sportchef att få hit franska och amerikanska ekipage. Förvisso kommer vad vi tror två franska kanoner i Bold Eagle och Timoko och de duger långt. Dock ser vi inte längre allt för många franska hästar i ramloppen, vilket jag tycker är synd. Helamerikanska ekipage är det än värre med. De nordamerikanska tränarna är enormt svårflörtade att komma till Sverige och Solvalla. Trots att det numera går att flyg direkt från New York till Sverige. Jänkarna hänger inte på ändå. Hur skall det tolkas? Ja, stora prispengar där borta i andra självklart. Ett annat tävlingsreglemente gör säkert sitt också. Gällande det svenska reglementet kan vi säkert också tro att det skrämmer bort en hel del fransmän numera.

Apropå direktflyget från USA. Nu är det vad jag förstår även denna gång att det i princip enbart är svenskfödda tränare som nyttjar möjligheten att komma över med några hästar.

Annars är säkerligen Elitloppshelgen som vanligt. Väldigt många sprinterlopp (skrämmer nog också det bort många fransmän) Lång väntan, oändligt många lopp. Man brukar vara helt slut när tävlingsdagarna är över.

Förutom 1973 när Ego Boy vann sitt berömda skiljeheat mot Flower Child sticker tre år ut.

1985 – Vilken värmebölja det var när Meadow Road vann sitt Elitlopp för Torbjörn Jansson. Två världsrekord redan i försöken. Mon Tourbillons 1.11,9a/1609m i första försöket samt Minou Du Donjons 1.11,5a/1609m. Ett fruktansvärt bra Elitlopp var upplagan 1985.

1988 – Mack Lobell kross av Sugarcane Hanover och Napoletano. Kanske är 1988-års upplaga det allra bästa Elitlopp jag sett?

1994 – Copiads envetna kamp mot giganten Pine Chip. Vilken huvudlös styrning av Chris Boring. Att försöka krossa Copiad på styrka var en vansinnig taktik från amerikanerna. Däremot var det en enorm publikupplevelse naturligtvis. Copiad älskade sådana uppgifter när han fick strida häst mot häst. Ingen var bättre i världen än han på det.

Härligt att John Campbell lägger in ett Sverigebesök innan han snart lägger körspöet på hyllan. Kan vi hoppas och även tro att han får köra en häst (Örjan kan väl inte köra alla) i årets Elitlopp?

Det blir i alla fall ett besök som inkluderas i Elitloppshelgen. Nämligen hästauktionen på Wenngarn på fredagskvällen. Det blir trevligt att träffa många gamla goda vänner inom sporten på auktionen.

Ha det gott!

Björn

ingelstorp@tyfonmail.se