Ourasi är, ännu fortfarande, kanske ansedd som Frankrike främste travare genom tiderna. Hans historia är förstås välkänd och hästens sista lopp i karriären är en av sportens finaste avslut; då han i sin sista start fick ta sin fjärde seger i Prix d’Amérique 1990.

Fast tio år tidigare hade en annan av fransk travsports mest legendariska namn åstadkommit något liknande. Avslutning-en av karriären för Eléazar är värd att återupplivas, så här i Prix de France-tider.

Eléazar, född 1970, tillhörde sin generations eminens, något som han visade redan tidigt under sin karriär. Den högreste Kerjacques-sonen som genom hela sin karriär tränades och kördes av Léopold Verroken, vann förvisso inget av kullens stora årgångskriterium men segrade som fyraåring i Prix de Sélection. Det var dock som äldre travare han skulle blomma ut för fullt och sälla sig till skaran av Frankrikes mest minnesvärda fyrbenta artister.

Det till trots att han praktiskt taget genom hela sin karriär brottades med sköra ben, som i flera omgångar tvingade honom till längre uppehåll, kom han att trava in över 6,7 miljoner franc vilket vid tidpunkten rankade honom som landets tredje vinstrikaste travhäst genom tiderna.

Sin debut i Prix d’Amérique gjorde Eléazar 1977. Problemet vid den här tiden var dock att Bellino II också tävlade. Dåtidens självskrivne kejsare av franskt trav hade vunnit loppet de tidigare två åren och skulle inte låta Eléazar få sticka upp på vägen mot en tredje raka. Verrokens adept fick nöja sig med att hänga silvermedaljen kring sin hals, men kunde strax senare ta revansch.

I Prix de France var Bellino II ett slaget byte när Eléazar vann loppet efter en stenhård duell upploppet ned mot stall-kamraten Dimitria (kolla loppet här). Båda fanns dessutom med i Elitloppet månaderna senare och medan Dimitria galopperade bort sig i sitt försök blev det på nytt klang och jubel-föreställning för Eléazar genom seger i både försök och final. I finalen fångade fransmannen på linjen in länge ledande Wiretapper för triumfen (se här).

Påföljande år, 1978, hade Bellino II dragit sig tillbaka och Eléazar stod på toppen av sin karriär. Det här var också året som han tog sin andra seger i Prix de France, men Prix d’Amérique förblev fortsatt ett oförrättat värv för den gode Eléazar. Den två år yngre Grandpre segrade i den upplagan och bakom började två nya superstjärnor göra anspråk på kungatronen. Hadol du Vivier och senare Idéal du Gazeau.

Det var just denne Hadol du Vivier som förvägrade Eléazar hans andra seger i Elitloppet. Versionen 1978 kom att avgöras i en rafflande upplösning med flera hästar på linje där Hadol du Vivier tog ned ledande Duke Iran kort före mål för att hålla undan för den kvickt, men för sent, avslutande Eléazar (ja, kika själv).

Till Prix d’Amérique 1979 var förstås förhoppningarna stora på Eléazar, men han misslyckades helt och kom i mål sist felfri medan High Echelon besegrade ungtuppen Idéal du Gazeau. Det största loppet tycktes som förgjort för den gamle kungen.

Därför tillmättes han förstås inte särskilt stora chanser när han i 1980 års upplaga återkom för att som tioåring göra sitt sista försök i Prix d’Amérique. Loppet handlade på förhand helt och hållet om vem av sexårige Idéal du Gazeau och den ett år äldre Hadol du Vivier som var ny härskare i fransk travsport. Så också i loppets inledning, skulle det visa sig. De båda favoriterna duellerade där framme och sprang sig på kuppen båda trötta. Det var då Verroken bakom gamle Elézar såg sin chans. Nu eller aldrig, bokstavligt. Grandpre hade slagit klorna i ledaren när man nalkades upploppet, men bakom skuggade fältets ålderman och den sista biten var Eléazar den starkaste. En säker seger till slut och kusken gav sin krigare en välförtjänt klapp när mållinjen passerades (se loppet här).

Ett snyggt avslut på en fantastisk karriär, kunde tyckas. Men Eléazar hade en uppgift kvar. Det är värt att beakta att vid den här tiden avgjordes Prix de France blott en vecka efter Prix d’Amérique, men det lät Eléazar inte bli ett hinder. Segern togs faktiskt överlägset och i det slagna fältet, som trea, fanns Hadol du Vivier. Som om Eléazar hade gjort ett sista statement.

Eléazar är en av tre hästar som vunnit Prix de France vid tre tillfällen. Först var Jamin som vann i raka år 1958-1960 och den senaste, givetvis, Ourasi som tog sin trippel 1986-1988.