• Meaulnes du Corta vann igen. Efter helgens seger i Grand Critérium de Vitesse på franska Rivieran har Meaulnes du Corta tagit klivet in bland de allra främsta travarna på senare tid. Hästen tycks omutbar och distansen verkar inte spela någon roll, i år kan han ståta med segrar i världens främsta långdistanslopp, världens främsta medeldistanslopp och ett av Europas största lopp över sprinterdistans. Fransosen är tveklöst världens bästa travare just nu och låt oss innerligt hoppas att han kommer till Solvalla för att utmana i världens främsta sprinterlopp också.

• Amerikansk travsport är före Sverige på många sätt – men knappast alla. I USA försöker man fortfarande förgäves få till något slags regler som förbjuder allt för vårdslösa drivningar, så kallade enhandare. Aktiva och spelare är dock sällsynt skeptiska till att förbjuda enhandsdrivningar. Det skulle ju äventyra spelsäkerheten, menar de. Följande citat hämtas från Bernies blogg här på travnet.se:

”Både domare och spelare tror nämligen att det förekommer "fixade" lopp. Och för att minimera den risken ska alla kuskar slå på sin häst, helst så kallade enhandare, för att det inte ska uppkomma några misstankar om att någon har hållit igen sin häst.”

Ett fullständigt formidabelt resonemang! Det får mig osökt att tänka på de lagar som fanns i England då automobilen fortfarande var en nymodighet. Då ansågs det nämligen som en förmildrande omständighet om man var berusad av alkohol och en olycka inträffade – för man kör ju inte bil lika bra om man är full…

• Jag ska inte spy mer galla över stackars Klaus Kern efter dennes fantastiskt misslyckade styrning på Solvalla förra onsdagen, han har fått kritik så det räcker. För övrigt så svarade ju Lutfi Kolgjini (nu svär jag väl i kyrkan) för en om möjligt ännu tokigare styrning med Chili Ås på V75 för några veckor sedan. Jag hoppas i alla fall vi, åtminstone för en stund, kan få tyst på snacket om att vi behöver lite ”mer färg” i loppen. Ni ser ju själva hur det går…

• På lördag är det så åter dags för programmet som ingen, absolut ingen, ser på fast det i alla år har de högsta tittarsiffrorna. Och är det någon som ändå ser på det så är det enbart för att man vill få sig ett gott skratt över hur fasligt dåligt det är. Självklart pratar jag om Melodifestivalen, ett arrangemang som växt till oanade proportioner och bara fortsätter.

När du ändå blir ”tvingad” att ”genomlida” spektaklet kan det ju vara ytterst humörhöjande att ha lagt ett litet spel på tillställningen. Men eftersom du såklart inte hört något av bidragen då du missat alla uttagningar, du har ju haft ”viktigare saker” att göra, så har jag gjort grovjobbet åt dig. Det är ett ovanligt svårtippat startfält men jag har till sist kommit fram till följande tips:

Måns Zelmerlöv – Caroline af Ugglas – H.E.A.T. outsider: Molly Sandén.

Unibet betalar tre gånger slanten på Zelmerlöv och det är nog oundvikligt att gossen får gälla som favorit – ehuru jag inte är det minsta imponerad av dennes bidrag men känslan säger ändå att favoriten håller ända in i kaklet. Caroline af Ugglas är desto mer spännande. Det började som ett halvskämt och det var närmast en sensation att låten gick vidare till den så kallade andra chansen, men plösligt står hon som en av de stora favoriterna. Jag blir inte förvånad för fem öre om hon vinner. Hårdrockswannaberna i H.E.A.T har en typisk sådan låt som ”går hem” i stugorna, 12 gånger på Unibet nu är något du kan göra en förmögenhet på. Självskriven outsider är såklart skönsjungande underbarnet Molly Sandén som har en av de rent tekniskt bästa låtarna och står i sanslösa 30 gånger!

De jag plockar bort är mezzosopranen Malena Ernman, som nämns som en av favoriterna i de flesta medier, men jag har lite svårt att se att det räcker ända fram (även om det hade varit kul). Även baisse på Sarah Dawn Finer vars låt jag fortfarande inte riktigt ser storheten med. Men det lär jag väl få äta upp. Skit samma. Take it or leave it, som man säger.

• För alla er som följer min pokerkarriär med spänning kan jag glädja er med att det går allt bättre. I förra veckan lyckades jag kvala in till satelliten till EPT-finalen i Monte Carlo. Nu fick jag nöja mig med en placering i undre halvan av övre hälften (efter att synat all-in med A-Q mot A-10 som träffade tian på river…) men jag är ändå nöjd med att ha fått frottera mig med eliten. Jag kollade upp flera av mina motståndare och de var killar som lirat in ett antal miljoner de senaste åren och därför kändes det extra skönt när man slog ut ett par av dessa ”stjärnor”. Nu har jag i stället siktet inställt på kval till Unibet Open i portugisiska Algarve på söndag. Bättre lycka denna gång, månne?

• För er som är flitiga youtube-besökare är det här inget nytt, men frågan är om det kan finnas något roligare i världshistorien? Lyssna på det HÄR, håller du dig för skratt får du en tia.


Daniel Olsson
daniel.olsson@travnet.se