• Den 29 maj 1988.
Det där är ett datum som jag ännu minns in i detalj. Det som skedde den eftermiddagen är sannolikt den största enskilda orsaken till varför jag sitter här och skriver det här i dag.

Jag var då nio år gammal och det var det där året som min brinnande passion för travsporten tändes. Allt efter några få minuter i tevesoffan bredvid min pappa en solig söndagseftermiddag strax innan vår blev till sommar. Nog visste jag lite om vad det hela gick ut på och visst hade jag visat lite intresse och kollat på när min pappa fyllt i V65 och V5-kuponger redan innan (det var ju sådana med karbonpapper mellan på den tiden), men just denna dag tändes lågan på allvar.

Jag sitter i mina kortbyxor där i soffan och lyssnar intresserat vad min pappa berättar. På teven visar de ett riktigt stort travlopp, mycket större än de vanliga loppen som brukar gå inbakat i TipsExtra på lördagarna. Det heter Elitloppet och just i år har de lyckats få dit en häst från USA. Den är tydligen något alldeles exceptionellt och har slagit världsrekord. Flugit i flygplan över hela Atlanten. Ofantligt.

Det här gör mig genast oerhört fängslad av det skådespel som utspelar sig på teveskärmen. Min pappa är skeptisk till den där hästen som de tagit hit från USA, menar att den kan ju inte vara hur bra som helst, men jag fängslas fullständigt av denna karaktär. Först vinner den sitt uttagningsheat och sedan väntar finalen. Direktsänd. Bosse Blomqvist kommenterar.

Så sätter de iväg bakom bilen. Mack Lobell blixtrar iväg till ledningen från innerspåret, benen ser ut att röra sig i enorm fart. In genom första kurvan kommer holländaren Action Skoatter upp och pressar från sitt åttondespår, men behärskar sig snart. Ändå öppnar man första halvvarvet efter 1.07,5. Men ingen av de andra kunde någonsin komma i riktig närkontakt med ”Macken”. Jag visste inte då något om vilka de andra hästarna var men jag har i efterhand sett loppet flera hundra gånger och häpnar över vilka hästar det var som han detroniserade där på Solvalla. Sugarcane Hanover, Napoletano, Nealy Lobell, Big Spender, Grades Singing (och Junior Lobell som hoppar bort sig). Namn som än i dag får det att rysa i kroppen.

In på upploppet har Mack Lobell dragit undan och Campbell intagit sin karaktäristiska lutande stil. Så snyggt. Mack Lobell, han bara trummar vidare med sin sidostång och sin typiska bestämda, trotsiga stil och är outstanding då han skär mållinjen. Och så just den där ögonblicksbilden. Närbild, snett bakifrån. Solen blänker i den svarta hästen, körspöet rakt upp i luften. Efteråt är det tyst. Men inte tomt. En dag skulle jag själv sitta där. Precis som Campbell. HÄR kan du själv se loppet.

…synd bara att jag hade svår astma och allergi mot det mesta. Inklusive hästar. Jag antar att man ändå får vara ganska nöjd med att titta på och skriva om det i stället…

• Två rätt blev det på mitt tärningssystem förra veckan. Därmed är det alltså bevisat. Det går utmärkt att låta tärningen avgöra veckans V75-system. Det blir precis lika många rätt.

• Efter tre år i Kalmar så är man kanske en aning subjektiv men STC:s nya banindelning måste slå oerhört hårt mot den småländska ovalen. Nog för att även Gävle, Umåker och Östersund också försätts i prekära situationer men Kalmar måste ändå drabbas allra hårdast. Det som slår en när man bott i staden ett tag är att det är ligger så ”avsides”. (Nog för att det går på en dryg timme att ta sig till Växjö men där finns ju i gengäld ingen travbana). Med ett Kalmartravet i dvala under vintertid måste det bli oerhört tufft för travsporten och intresset att överleva i regionen ur ett längre perspektiv. Det är förbluffande att STC (och ATG, för det är väl de som bestämmer?) inte tänkt ett steg längre. Att inte se vad som känns som uppenbara konsekvenser av ett beslut.

• Och så slår GAIS Elfsborg med 2-0 på Valhallas konstgräs. Det ser bra ut, tycker jag. Mindre än fem veckor till den allsvenska premiären nu. Det största och angenämaste vårtecknet av dem alla. Ett klassiskt derby mot ÖIS redan i första matchen också. Kan inte bli så mycket bättre än så.

• Läste en insändare i Travronden i går. ”Tv-sändningarna innehåller mängder av fel”, löd rubriken. Insändaren hade stört sig på att TV4-kommentatorerna pratade så som folk gör i allmänhet, de säger ”kroner” och ”baner” i stället för kronor och banor. Han verkar också uppretad över att de tycks ha mage att säga ”racet” i stället för loppet – och håll i er nu: de säger ”startar från bricka tre” i stället för korrekta startspår tre.
Insändaren hade tydligen stört sig så mycket på dessa ofantligt grova språkfel så till den mildra grad att han fann det meningslöst att spela på hästar för tillfället… Nej, men herre min käre skapare! Vad är det här?! Är insändaren på allvar? Kära hjärtanes, inte kan det vara det största problemet sporten har nu.

• Vill du förresten ha en mordvinnare till Solvalla i kväll så här i sista stund så kommer en här: O.J´s Nasdaq i V64-6 (trots bricka tio). Kombinerar man det med Super Boy eller en Otto Streamline med lopp i kroppen så borde man väl sätta dubbeln, tänker jag. Kan bli några kroner i vinst på det kanske.

• Danske pokerikonen Gus Hansen visar vad essensen av vadslagning verkligen är. Kolla HÄR.

Sayonara


Daniel Olsson
daniel.olsson@travnet.se