• Herrar Olsson, Hansson och Jönsson återvände helskinnade från Paris och årets Prix d´Amerique-event på måndag eftermiddag. Märkligt nog behövdes det som vanligt en vilodag för att komma i fas igen. Vad kan man annars säga om årets franska fest?

Ja, att Meaulnes du Corta bara skulle vara bäst i Prix d´Amerique låg ju liksom på lut och det var något som jag inte direkt stack under stolen med i mina spekulationer innan loppet. Det som är mest förvånande är dock hur en, i mitt tycke, given favorit kunde betala ett sådant saftigt vinnarodds på den franska toton. En bra bit över fem gånger stålet på Meaulnes du Corta är enbart att bedöma som ett drömodds.

Nu kan man tro att jag därmed gjorde mig en rejäl hacka på en så given vinnare av Prix d´ Amerique. Men nej då. Efter att redan på flygplatsen Charles du Gaulle konstaterat att vi delat plan med självaste Stefan Hultman så stod ”tecknen” som spön i backen. Det förelåg inga tveksamheter att Triton Sund äntligen skulle mätta den Prix d´Amerique-segerutsvultna svenska publiken. Därför lade vi såklart om strategi och lassade in på Triton. Inte kunde man missa en sådan chans till 13 gånger pengarna? Så där lagom kul då att hästen var med i så där hundra meter av loppet…

Hansson var synbart besviken på Bazze.

Foto: Daniel Olsson

• I övrigt var också spelet, i sann Paristradition, meningslöst och inget gick rätt. Vår ditresta Jean Michel Bazire-fan club firade föga framgångar. Som vanligt var vår tanke att stödja ”Bazze” på toton så ofta vi kom åt, killen är ju ändå ”kungen av Vincennes”. Men vad kul sedan då. Grabben lyckade ju inte vinna med något. Var han ens med i loppen?

Så när ett lopp återstod av helgen lade vi om strategi och hoppades att Ludde Kolgjini för en gångs skull skulle köra ett hyggligt lopp med Juggle Face och ge tillbaka oss allt vi blåst på Bazire. Och det gjorde också Kolgjini. Tills galoppen kom med segern på gaffeln. Och vem som vann loppet? ”Bazze” of course. Strax därpå lämnade vi Vincennes i vredesmod.

• Annars var det helt okej. Och jag har fått en ny favorit: Peleforth Blonde. Ett ljuvligt fulöl i en fantastiskt stilren flaska som smakade tillfredställande även rumstempererat. Håll ögonen öppna efter flaskan med pelikanen nästa gång.

• Det är på sin plats med lite travhistoria nu. Jag tänkte vrida tillbaka klockan till slutet av 60-talet och en av tidernas ruskigaste travare – ur fler än en aspekt. I ett tidigare blogginlägg berättade jag ju om den osannolike Greyhound som 1938 satte det mäktiga världsrekordet på 1.11,6, ett rekord som skulle stå sig i inte mindre än 31 år. Men hästen som slutligen slog det var också det en av sportens absolut största legender: Nevele Pride.

Den siste augusti 1969 var emellertid den då fyraårige Nevele Pride mogen att bli den som skulle slå Greyhounds oslagbara absoluta världsrekord. Med tre tiondelar förbättrade han rekordet till 1.11,3 över banan i Indianpolis med Stanley Dancer i sulkyn. Det skulle sedermera visa sig att även den noteringen skulle vara tämligen svårslagen, elva år tog det innan Lindy´s Crown tangerade det och ytterligare två för att Arndon skulle bli först i världen under 1.11.

Nevele Pride detroniserade också världsrekordet över halvmilebana samma år. Ett rekord som det skulle dröja 19 år innan någon lyckades betvinga. HÄR kan du själv titta på den enastående uppvisning som hästen bjöd på då han utklassade sitt motstånd med över tjugofem längder.

Nevele Pride var för övrigt kanske också världens mest argsinte häst. Ingen vågade närma sig hästen och de som trots allt utmande ödet råkade för det mesta illa ut. Skötarna som fick det tveksamma nöjet att ha hand om vilddjuret använde ständigt tjocka handskar för att undvika de värsta skadorna och i sin hage, som var omgärdad av varningsskyltar, hade ha sitt eget lilla stall där han ensam kunde härska. Det hände dock att Nevele Pride tog sig ut från hagen för att sätta skräck i hela grannskapet.

• Jag gick en sväng mitt inne i Stockholm city nu på lunchen. Det är bara att konstatera att Buttericks-glasögon blir allt mer populära i kungliga huvudstaden. För det är väl där de köper dem, va? Nog för att jag är uppvuxen i bonnhålan Göteborg och säkerligen många gånger skulle ha placerat mig i topp i ett SM i Tönt men det här tar väl ändå priset. Vad är tanken med att bära stora tjockbågade glasögon med fönsterglas som täcker en trefjärdedel av ansiktet? Men skärp er nu, för bövelen!

• Pokersuccé! Så kan man lugnt sammanfatta gårdagskvällen hemma i Gustavsberg. Seger i en, förvisso mindre, turnering kunde räknas in efter tre och en halv svettig timme. Och för att spä på skrytet ytterligare vill jag understryka att jag låg i ledningen i stort sett hela turneringen. Segerhanden? 7-5 i ruter. Jag tror jag investerar en del av de 400 punden i förstapriset i ett nytt framträdande på casinot.


À tout à l´heure!


Daniel Olsson
daniel.olsson@travnet.se