• Om jag vunnit tjugo miljoner? Nej, för tusan! Jag hade väl varit glad för hundradel av det där. Nej, Nej, jag ville bara att ni skulle klicka in på den här sidan så ni upptäcker min fenomenala blogg. Man måste vara lite fräck i dessa dagar, förstår ni.

Faktum är att trots att jag lade ner praktiskt taget hela min uppväxt på att bli världsbäst på att tippa trav men aldrig någonsin, bortsett från några tusenlappar vid enstaka tillfällen, lyckades jag vinna något större. Att man sedan var noslängder från sexsiffriga belopp redan som tolvåring är en helt annan historia. Det är väl helt enkelt som de säger; har man otur i spel har man tur i kärlek i stället.

• Jag vill emellertid ta tillfället i akt att uppmärksamma en gentleman som bidragit stort till bibehållandet av mitt travintresse. Vi kan kalla honom ”Bengt”. Denne excentriske man var vän till familjen och granne, varje tävlingsdag under fyrtio års tid har han besökt Åbytravet och självklart fick jag plats i hans Volvo 240 på den tiden det begav sig. På så sätt kunde även jag äga möjligheten att se trav på plats varje vecka.

Ett av mina starkaste minnen från ”Bengt” är från den tid då Åby körde Kungapokalen och Drottingpokalen på två olika dagar, fredag och lördag var det väl. ”Bengt” hade gratis fått tag i banprogrammet för båda dagarna men ungefär till hälften komna under fredagens tävlingar gör jag upptäckten att han fått med sig lördagen program och spelat efter det i varje lopp hittills.(Att han dessutom höll det upp och ner på då jag påpekade misstaget för honom är bara en bonus). Förvånansvärt nog bekom det honom inte alls att det var fel program då jag gjort honom uppmärksam på det hela utan han fortsatte med sammanbiten och koncentrerad min att spela utifrån der felaktiga programmet resten av kvällen.

Det är därför inte utan att jag gläds mycket då jag fick veta att ”Bengt” prickat in en V65:a på 16 rader för inte alls så länge sedan och hämtade ut dryga 30.000 kronor. Ingen vet hur det gick till, säkerligen allra minst han själv…

• Nej, jag spelar som regel aldrig något nu för tiden.

• Tidigt i går morse vaknade jag av ett kraftfullt oväsen i brevlådan. Det morgonpigga tidningsbudet hade uppenbara problem att få ner tidningen genom inkastet. Jag var tvungen att masa mig upp för att se vad som hänt, den arla timmen till trots. Då går de genast upp för mig: Travrondens Vinternummer! Som vanligt den bästa julklappen man kan få.

• För den som söker ett alternativ till Solvalla på plats eller via nät eller teve i kväll rekomenderas varmt Nobelfesten. En alltid lika fascinernande tillställning.

• I vår återkommande serie om travhistoria ska vi i dag gotta oss i en begivenhet från 1989. Platsen är Meadowlands och loppet Hambletonian Stakes, världens största årgångslopp. Det som skedde den här eftermiddagen var något som aldrig skett tidigare eller senare i loppets i dag 82-åriga historia. Två hästar löpte dött lopp. Loppets upplägg var vid den här tidpunkten två lopp med ett skiljeheat i fall de båda loppen skulle få olika segrare. I det första loppet segrade Probe med Bill Fahy, i det andra vann Park Avenue Joe och Ron Waples. När det var dags för skiljeheat de båda emellan skulle det visa sig bli en av historiens mest oförglömliga upplopp; de båda treåringarna vägrade att vika en tum för den andre och när mållinjen skars var de oskiljaktiga. Ta dig tid och njut av den HÄR utomordentligt välgjorda lilla filmen.

• Den uppmärksamme upptäcker genast andra intressanta hästnamn i startlistan till den där årgången av Hambletonian Stakes. Att ston provar lyckan i den stora finalen är sällsynt med det här året gjorde en det även om hon fick se sig besegrad av de båda heatsegrarna. Peace Corps hade dock långt ifrån gjort sitt på tävlingsbanorna då. Jag tycker vi kollar på Elitloppet 1991 också då vi ändå är i farten. HÄR. gör vi det. (Extra coolt med mikrofonen på Stig H Johansson under loppet…)

• Och så till sist en rapport från alla som följer min pokerkarriär med stort intresse. Min nya lätt modifierade spelstil bar frukt och jag nådde finalbordet i onsdags. Tyvärr ändande det hela synnerligen snöpligt på en niondeplats då jag fick tidernas sjukaste syn av en lätt överförfriskad (nu är jag snäll) chipledare. Självklart träffade killens 10-6 i hjärter mer till min förvåning än hans. Olyckligtvis var inte teve på plats av någon anledning så ni får hålla till godo med den HÄR. episoden som får representera mina direkta känslor…


Vi syns och hörs i Valdshult!