Tidigare blogginlägg av Daniel Olsson
 
• Ons 15 apr 2009 
• Ons 8 apr 2009 
• Tor 26 mar 2009 
• Ons 18 mar 2009 
• Ons 11 mar 2009 
• Ons 25 feb 2009 
• Ons 18 feb 2009 
• Ons 11 feb 2009 
• Ons 4 feb 2009 
• Ons 28 jan 2009 
• Ons 21 jan 2009 
• Ons 14 jan 2009 
• Ons 24 dec 2008 
• Ons 17 dec 2008 
• Ons 10 dec 2008 
• Ons 3 dec 2008 

• Ons 26 nov 2008  Skriv ut denna sida
Han var hästen
som fick mig att gråta


Det är inte utan att det pirrar lite när man tänker på det. Det är nu ganska exakt två månader till Prix d´Amerique. Världens främsta travlöpning, måste jag drista mig till att säga. Jag är väl medveten om Elitloppets storhet och det finns egentligen inget som slår sista söndagen i maj, men Prix d´Amerique är ändå nummer ett. I dessa tider börjar man så smått spekulera i de svenska chanserna i loppet. Opal Viking är sedan länge etablerad i europaeliten och andraplatsen i loppet från i fjol inger respekt. Nu har också Glen Kronos plötsligt blandat sig i striden men personligen hyser jag nog allra högst förhoppningar till Triton Sund. Jag tror att de franska förhållandena och Vincennes mytomspunna kolstybb kommer att passa hästen perfekt. Om han kan rå på de franska vidundren är dock en helt annan fråga.

Sju stycken upplagor av denna magiska begivenhet har jag haft äran att bevittna på plats. General du Pommeaus och Varennes segrar är självklart fästade i mitt minne så länge som det håller men det ögonblick som jag håller allra högst från mina sju besök är inget av dem, utan ett från 2005. Och då tänker jag inte på Jag de Bellouet i första hand utan på Ourasi.
Jag har tidigare berättat om denna travets titan men vill ändå friska upp minnet med att påminna om hans inte mindre än fyra triumfer i detta världens tuffaste travlopp. Plus en tredjeplats då.

Då 2005, var Ourasi 25 år gammal och visades upp på banan som en del av invigningen till Prix d´Amerique. Långsamt och synbart stelt men med en medveten värdighet skrittade kämpen över det svarta underlaget. Jag befann mig mitt bland tiotusentals andra på Vincennes uteläktare och då Ourasi stannar upp, böjer huvudet som i en bugning mitt framför mig och den månghövdade publiken blev jublet nästan extatiskt. Jag erkänner att jag inte helt till fullo kunde hålla tillbaka tårarna i just det ögonblicket.

1990 gjorde Ourasi sin sista tävlingssäsong och såklart vann han även Prix d´Amerique. HÄR kan du se loppet men lägg märke till körande Michel-Marcel Gougeons överdrivet yviga drivning, många menade att de störde tvåan Potin d´Amour till galopp. Döm själva.

Jag kan bara inte låta bli att saxa från Emmas blogg här på travnet.se:

Idag under min textkommunikationslektion så pratades det om att det inte gick att vara ironisk på internet. Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med min lärare till hundra procent. Kanske skulle jag be honom att läsa bloggarna på travnet?

Din lärare har naturligtvis helt rätt, Emma. Naturligtvis.

Häromdagen kom jag att tänka på att Brommapojkarna åter spelar i Allsvenskan nästa säsong och då slog det mig att det är fyra Stockholmslag i högsta divisionen igen. Det är ju underbart! Då kan man utgå från att GAIS gästar stan åtminstone fyra gånger under året.

Poker är antagligen min allra största passion, om ni ursäktar. Och anledningen till det stavas: Chris Moneymaker. Denne, då 27-årige, mans seger i VM 2003 är antagligen den enskilt största händelsen som orsakade den enorma pokerboom som världen upplevt direkt därefter. Den overkliga saga som inträffade i Las Vegas sommaren 2003 är osannolikt nog helt sann.

Ungefär så här gick det till: Moneymaker (ja, bara namnet! Han hette verkligen så) lyckas kvala in till den stora turneringen via en satellit på nätet för 39 dollar. Normalt kostar det 10.000 dollar att köpa in sig till VM. Men resan från hemmet i Memphis till Las Vegas ingår inte i priset varför Moneymaker ber spelsajten om att få pengarna i stället. Men det går de inte med på, han måste bekosta resan själv. För att få råd med trippen och boendet blir han tvungen att låna pengar från sin far och en kompis med, håll i er nu, namnet David Gamble. Väl på plats ska han spela mot 838 andra spelare, inklusive världens främsta pokerproffs. Men det går bra. Moneymaker vinner hand efter hand och slår ut det ena snopna proffset efter det andra. Många hånar honom och menar att allt bara handlar om enastående tur. Till sist återstår bara en enda spelare tillsammans med Moneymaker. Han heter Sam Farha och är en rutinerad pokerräv av det gamla gardet. Moneymaker försöker inför heads-upen att ingå en deal med proffset Farha om att de ska dela första- och andrapriset lika men Farha skrattar mer eller mindre åt förslaget. Vad som sedan händer vet du redan. Se den antagligen mest betydelsefulla handen i pokerhistorien HÄR.

Också veckans raka Dagens Dubbel-tips till i kväll som ni precis i vanlig ordning kan ignorera helt och hållet: 11 Scargel - 10 Lucky Buck.

De finns ju de som hävdar att Elvis lever än. Och Tupac med för den delen. Själv börjar jag fundera på om mordet på Olof Palme inte är en konspiration. I vilket fall är Microsoftmiljardären och före detta Martha Stewart-maken Charles Simonyi förvillande lik den gamle landsfadern. ELLER?
 

• Ons 19 nov 2008 
• Ons 12 nov 2008 
• Ons 5 nov 2008 

Länk till denna artikel:
http://www.travnet.se/www/public/webb/default.asp?infoID=39375&infoTyp=nyhet