I slutet av 80-talet/början av 90-talet var jag drygt 25 år och travet var i stort sett ALLT för mig.
Mobiltelefonin var inte utbredd på den tiden, sms var inte uppfunnet och mejl fanns inte i svenska ordlistan. En eventuell telefax var den tidens tekniska under.
Dåvarande V65 (V75 numera) analyserades med många likasinnade under hela fredagar samt lördagförmiddagar, via hemtelefonen.
Jag (och framför allt min sambo) hörde i samband med detta min röst säga samma hästnamn och informationen runt dessa underbara djur, i en aldrig sinande ström. Gång på gång.
Därefter började smygen på text-TV och fortsatta samtal: ”Hur fan kunde den vinna, jag ringer pressrummet och frågar!”
Duscha och äta frukost/lunch var inte att tänka på, sambon undrade hur jag orkade mala på om samma saker hela tiden.
Orkade jag? Ja till en viss gräns, jag älskade ju travet och var ungdomligt fylld av energi.
Men visst blev mitt ”jobb” med att komponera systemen lidande av det ständiga malandet om samma sak. Jag blev på något vis avtrubbad inför det som borde vara viktigast; att hitta feelingen och de självklara genidragen på kupongen. Jag såg sällan skogen för alla träd.
Numera har jag mejl- och sms-kontakt med de som till äventyrs bryr sig om vad jag tror på inför en V75-omgång. Jag kan därmed styra min tid efter behov. Jag såväl äter som duschar många lördagförmiddagar. Det har även hänt att jag hittat feelingen och genidragen.
Vart vill jag komma?
Jo, i lördags såg jag i TVn/datorn minst fyra ”unika” intervjuer med Adrian Kolgjini om stallets starthästar inför V75.
Inför V86 varje onsdag är det ungefär lika många utfrågningar av Marcus M Melander om farbror ”Foto-Tarzan” Melanders starthästar.
Grabbarna är unga och fyllda av energi, dessutom väldigt TV-mässiga, duktiga och hjälpsamma.
Men. Hur länge orkar de? Har de inte ett praktiskt jobb att sköta också? Behöver de inte tid till eftertanke, att fundera ut genidragen och att ”ladda” för sina styrningar?
Jag vet att informationen från dessa (och många andra) synnerligen vältaliga travsportens reklampelare är väldigt bra och nödvändigt för branschen.
Men varför inte spara på deras energi/tid och göra EN utförlig förhandsintervju, som gärna kan återanvändas, samt eventuellt ett snack om värmningar/banförhållande m.m innan spelstopp.
Just Adrian Kolgjini är förresten den som åkt häst snabbast i Sverige i år. Tillsammans med On Broadway vann han nämligen lördagens allra första lopp på 11,6a/1640.
Detta hörde jag dock aldrig uppmärksammas i någon av de otaliga intervjuerna. Jag kan dock ha missat något, ljudet var nämligen avslaget i omgångar…
Starkt jobbat Adrian, och grattis till den snygga rekordvinsten med On Broadway!
/Timo
