I år är det tjugo år sedan ett sto senast vann Prix d’Amérique. Hela två decennier har alltså gått sedan Moni Maker, ännu världens vinstrikaste sto, skar mållinjen som vinnare på Vincennes körd av den unge Jean-Michel Bazire och tränad av Jimmy Takter.

Ston som vinner de största racen blir tyvärr allt mer sällsynt, Prix d’Amérique är inget undantag med andra ord. Annat är det kanske om man ser historiskt. Av de 98 upplagor av Prix d’Amérique som körts har 23 av dem slutat med seger för ett sto. Inte så illa ändå kanske, med tanke på att det som sagt var tjugo år sedan senast.

Två av tjejerna som bärgat PdA-pokalen tillhör också loppets allra mest klassiska vinnare. Roquepine på 1960-talet vann tre i rad och så gjorde också Uranie redan på 1920-talet. Och just denna Uranie är en häst som, med tidens gång, oförskylt fallit en aning i skuggan.

Uranie, ett fuxsto, såg dagens ljus 1920. Alltså, lämpligt nog, samma år som Prix d’Amérique för första gången avgjordes. Hon kom att utmärka sig redan tidigt och tillhörde Frankrikes bästa som treåring då hos Lucien Dufour men det var när hon såldes inför fyraåringsäsongen som hon verkligen kom att ta sig in i historieböckerna för alltid. Uranie sattes i träning hos italienaren Valentino Capovilla och det var i hans regi som hon 1926, i loppets sjunde upplaga, kom att ta sin första PdA-seger.

Redan i sitt första försök kom hon att spela upp Frankrikes bästa hingstar på läktaren. I loppet fanns dåtidens största som dubble PdA-vinnaren Passeport och fjolårssegraren Re Mac Gregor, men ingen av dem hade en chans att stå emot järnladyn Uranie. Det hade förresten inte motståndarna de två kommande åren heller – Uranie skulle alltså bli den förste att vinna loppet tre gånger. En bedrift som man fick vänta styvt fyrtio år på innan man skulle få se igen.

Men till saken hör den att Uranie nog kunde fått både en och två segrar i loppet ytterligare. Nästa år, 1929, var hon tillbaka på startlinjen igen. Fast på grund av hennes överlägsenhet valde arrangörerna att belägga stoet med 50 meters tillägg. Det i sig hindrade egentligen inte Uranie. Då upploppet nåddes hade hon en överlägsen ledning, men en förödande galopp satte stopp för framfarten med diskning som följd. Tioårige Templier, som varit tvåa två år tidigare, korades i stället till segrare.

Uranie fick dock en chans till att bli den förste till fyra PdA-guld, bedriften som ju som bekant Ourasi ännu är den ende att ha uträttat. Men när hon som tioåring 1930, i en av sin karriärs sista starter, åter fanns med i loppet var det nu med 75 meters tillägg. Uranie slutade ändå tvåa. Fast hon kunde inte rå på den fyra år yngre Amazone B, också ett sto, som sedan vann igen 1933.

Uranie lade nu tävlingsskorna på hyllan efter en av dåtidens mest episka karriärer. Hon vann 47 av sina 76 lopp. Fast hennes Prix d’Amérique-historia hade faktiskt bara börjat. I sin nya karriär, den som avelssto, skulle hon fortsätta att lämna eviga spår i fransk travhistoria.

1932 blev hon mor till Kairos. En hingst som i sin tur skulle bli dominant i aveln de närmaste åren. För 1950 föddes dottern Gélinotte. Just det, stoet som för tränaren Charlie Mills kom att dominera i mitten av 1950-talet. Den historiskt bevandrade vet redan att just Gélinotte själv tog två Prix d’Amérique-segrar. Åren 1956-1957. Hon var förresten tvåa i loppet redan 1955 och vann också Elitloppet samma år, 1956-1957.

Uranie hade gått bort 27 år gammal 1947, men farmors blod levde i allra högsta grad genom Gélinotte, stoet som blev en av 1950-talets största.

Om historien om Uranie är slut där? Ingalunda. För 1953 såg Jalna IV, ett sto efter Kairos och alltså halvsyster med Gélinotte, dagens ljus. Jalna IV skulle kanske inte lämna några stora spår efter sig som tävlingshäst men väl som mamma själv. Hon är nämligen mor till ingen mindre är Roquépine (e. Atus II) född 1961.

Om Roquepine är det ingen överdrift att säga att hon hamnar i kategorin världens bästa travhästar genom tiderna. För här har vi alltså det andra stoet, och den dittills andra hästen, som vunnit just tre utgåvor av Prix d’Amérique. Något hon mäktade med i raka år 1966-1968. Roquépine vann förstås dessutom Elitloppet 1966-1967 och åkte också till USA för att två år i rad (67-68) vinna International Trot. Hennes meritlista kan givetvis göras ännu längre.

Uranie är således morfars mor till Roquépine.

…När Moni Maker vann för tjugo år sedan var förresten ett annat sto tvåa i mål. Lovely Godiva. Och många är flickorna som därefter försökt. Fan Idole, Roxanne Grif och Bélina Josselyn är ston som på senare år åtminstone har varit och nafsat på det, som tvåor. 2009 var förresten Nouba du Saptel, Qualita Bourbon och Olga du Biwetz tvåa, trea och fyra i loppet, men utan chans att rubba Meaulnes du Corta.

Så nu är då frågan, kan 2019 var året för ett sto igen?

Här ett litet video-tips förresten. ”Highlights” från PdA 1930-1990. Låt vara att bildkvaliteten är något spekulativ, men i början skymtar hon i alla fall förbi, Uranie.