Fyra år, tre månader och tio dagar. Så lång tid var Sebastian K. världens snabbaste travhäst genom tiderna. Hans monumentala 1.07,7 satt på Pocono Downs den 28 juni 2014 putsades med en tiondel av sexårige valacken Homicide Hunter på The Red Mile i Lexington i början av oktober.

1.07,6 i kilometertid. Eller 1 minut och 48 och fyra femtedels sekunder för att bli exakt, är den för dagen snabbaste tid som en travhäst presterat över en engelsk mil (som för övrigt mäter exakt 1609,344 meter).

Ett faktum som fick mig att snöa in en smula på just världsrekord, absoluta sådana det vill säga. En liten resa i historien som förde mig tillbaka nästan på dagen 173 år, närmare bestämt till 1845. Samma år som nobelpristagaren Wilhelm Conrad Röntgen föddes, den 32-årige Richard Wagner påbörjade arbetet med operan Lohengrin och den revolutionerande uppfinningen gummisnodden fick sitt patent. Ganska lång tid tillbaka alltså.

1845 var också året då det för första gången noterades ett officiellt världsrekord för en travhäst. Lady Suffolk hette hon. Ett då tolvårigt skimmelsto som i Hoboken, New York, klockades till 2 minuter och 29 sekunder och därmed förevigades som den första världsrekordhållaren. 1.32,8 blir förresten det omräknat i kilometertid.

Om vi vrider fram klockan ett par decennier hittar vi Goldsmith Maid. En synnerligen intressant häst som regerade i travsportens vagga, med sin storhetstid i första halvan av 1870-talet. Det är i sig anmärkningsvärt, för hon föddes redan 1857. Goldsmith Maid, vars farfar för övrigt var den stora urfadern Hambletonian själv, spåddes dock tidigt inte vara något särskilt ämne för dåtidens travtävlingar. Det skulle ändra sig med tiden.

Goldsmith Maid, som egentligen från början bara hette Maid, växte upp på en gård i New Jersey. Hennes temperament var dock något i ”hästväg”, stoet var osedvanligt hetlevrat och knappt någon vågade ha med henne att göra. Följaktligen ansågs hon som omöjlig i tävlingssammanhang, även om hästen deltog i några inofficiella kapplöpningar i grannskapet. De ursprungliga ägarna var ivriga att sälja henne vidare för en spottstyver och det omöjliga stoet skiftade ägare ett par gånger innan slutligen vändningen skulle komma. Det när Alden Goldsmith 1865 för 650 dollar kunde lägga vantarna över henne och hon också gavs det namn som hon blivit känd för.

Trots att Goldsmith Maid vid det här laget redan var åtta år hade hon, onekligen framtiden för sig. Genom att låta träna stoet helt utan extra utrustning och bara låta henne springa som hon själv ville, hade man funnit lösningen. Hon blev framgångsrik i tävlingar och noterade flera banrekord. Men efter tre år antog Goldsmith att den nu elvaåriga hästen kanske gjort sitt och var nog ganska nöjd när han för svindlande 20 000 dollar sålde henne till tränaren Budd Double. Fast det var nu som hon verkligen skulle visa vad hon kunde…

Goldsmith Maid skulle under sin extremt långa karriär notera hela sju absoluta världsrekord. Fem av dem sattes samtliga under 1874 – då hon var sjutton år gammal. Efter att i början av året varit den första att gå under kilometertiden 1.25 hade hon i slutet av året sänkt sitt eget rekord till 1.23,3 (eller 2:14,0). Hon fortsatte faktiskt att tävla ända till hon var tjugo år och hennes sista lopp var ett match race mot den ”blott” elvaårige valacken Rarus. Den senare var också den som, årets efter, lyckades slå hennes världsrekord när han sänkte till 1.22,8.

”Late bloomern” Goldsmith Maid blev på köpet en celebritet och framlevde sina dagar till 1885 då hon 28 år gammal gick ur tiden. En nyhet så sorglig att till och med New York Times unnade henne en egen dödsruna.

Utvecklingen bland travhästar rusade vidare och i början av seklet hade man så smått börja drömma om att hitta en häst som kunde slå ”drömmilen”. Med andra ord att för första gången passera under två minuter (vilket i kilometertid betyder 1.14,6). Man behövde inte vänta längre än till 1903 för att nå dit.

Den historiska hästen som gjorde det var Lou Dillon. Också hon ett sto, endast fem år gammal vid tillfället. Händelsen när Lou Dillion dubbades till ”the first mile trotter” skedde den 24 augusti 1903 och platsen var Readville i Massachusetts. På exakt 2:00.0 klockades hon till med sin tränare Millard Sanders i släptåg. En tid som i sig närmast ansågs som omöjlig för tiden, det innan gällande världsrekordet var på 1.16 blankt satt av Cresceus två år tidigare. Därför var förstås uppståndelsen än större när Lou Dillion bara två månader senare slog till igen, nu i Memphis. På totaltiden 1 minut och 58 och en halv sekund (1.13,5) blev hon också den första att passera ”drömmilen”.

Det här gjorde såklart Lou Dillon världsberömd i travkretsar och hennes berömmelse tog stoet hela vägen över Atlanten. När hennes egentliga tävlingskarriär var avslutad fick hon nämligen åka runt i Europa, faktiskt hela vägen till Moskva, för att visa upp sin briljans och speed inför storögda folkmassor. Hennes rekord skulle förresten stå sig i nio år.

Betydligt längre skulle dock Greyhounds världsrekord stå. ”The Grey Ghost” kvalar nog in väldigt högt på den omöjliga listan om världens bästa travare. Det började 1937 då det då gällande världsrekordet i sig varit synnerligen svårslaget. 20-talets kung Peter Manning, som slog rekord efter rekord, hade 1922 noterat 1.12,6 och det hade därmed gått femton år innan Greyhound var den som förmådde att tangera den tiden.

Men Greyhound var förstås snabbare än så. Efter bara några dagar sedan tangeringen, sänkt rekordet till 1.12,2 var det nästa år, 1938, som han satte det kanske mest episka av alla världsrekord. Platsen var förstås Lexington, Kentucky, var annars, när han med sin tränare Sep Palin klockades till 1 minut, 55 och en fjärdedels sekund, det vill säga 1.11,6. (Vill du läsa mer om Greyhound, se min tidigare blogg här).

För att sätta den tiden i realitet, det dröjde nästan 31 (!) år innan någon klarade av att trava en snabbare tid. 1969, månaderna efter det att Neil Armstrong blivit den första människan på månen, var det Nevele Pride som i Indianapolis putsade världsrekordet med tre tiondelar, till 1.11,3. Nevele Pride, förresten, ett sant ”original” i travhistorien som du också kan läsa mer om här.

För att fortsätta jämförelsen; först 1980, alltså elva år senare, var det Lindy’s Crown som blev den förste att tangera 1.11,3 medan vi får gå framåt ytterligare två år till 1982 innan Arndon, då bara tre år, på The Red Mile slog det då han som första häst i historien gick under 1.11 och vann på 1.10,9. Alltså 44 år efter Greyhounds monstruösa tid.

Vem som var först att underskrida 1.10 då? Jo, givetvis Mack Lobell. På Springfield Fair, Illinois, augusti 1987 gick den då treårige karismatiske travaren 1.09,7. Ett rekord som detroniserade det absoluta världsrekord som Prakas satt två år tidigare med hela åtta tiondelar. Och just det ögonblicket kan jag inte förneka er: kolla här.

Som vän av ordning bör vi självklart också nämna första hästen under 1.09. Jag tror att de flesta som lyckats med bedriften att läsa ända hit vet vem – Victory Tilly. Det var 2002 då den sjuårige svenske valacken i Nat Ray Trot (som det hette då) på Meadowlands bombade fram på 1.08,8. (Ja, vi kikar väl på det också då).

…Sebastian K., han kan förstås trösta sig med att i alla fall vara världens snabbaste travhäst över en tusenmetersbana, tills vidare. Hans enorma 1.07,7 är ju satt på Pocono Downs som sagt. Men snabbast i världen är alltså Homicide Hunter.

Hans 1.07,6 är i runda slängar 40 sekunder snabbare än vad Lady Suffolk travade där i Hoboken 1845. 40 sekunder å andra sidan, kanske inte verkar så mycket sett över 173 år.