På lördag kväll är det dags igen att kolla på International Trot, eller VM-loppet som det ju är populärt att kalla det. Ett lopp som för övrigt såg dagens ljus 1959 och som årligen kom att köras på Roosevelt Raceway till 1987 då banan tyvärr lades ned. Yonkers Raceway i staten New York övertog värdskapet och körde sju upplagor (inställt 1994) till och med 1995. Lyckligtvis, för oss trav-entusiaster, väckte man liv i loppet igen för tre år sedan.

Att många av tidernas bästa travare kommit och segrat, och ibland förlorat, i VM-loppet, är förstås inget avslöjande. Loppet hade en betydligt större dignitet ”då det begav sig” än vad det kanske har i dag. Det är dock bara en häst som är unik i historien genom att ha vunnit loppet hela tre gånger. Det dessutom tre år i följd.

Dags för några rader om det tidiga 1980-talets kanske mest ikoniska travare: Idéal du Gazeau.

Tillsammans med sin ständige följeslagare, den karismatiske Eugéne Lefèvre kamperade den mörke hingsten med den markerade bläsen och de ljusblå bandagen runt om i trav-världen i slutet av 70- och i början av 80-talet och kunde med rätta bära epitetet ”världens bäste travhäst”.

Idéal du Gazeau, född 1974 i Vendée vid Atlantkusten, kom att vara en stjärna redan från starten. Han debuterade faktiskt som tvååring och var som treåring obesegrad i fem starter innan han föll i den största uppgiften för året, Critérium de 3 Ans (stoet Ivory Queen vann då). ”Idealen” skulle dock få njuta segern sötma åtskilliga gånger fler under sin långa och sanslöst framgångsrika karriär.

1979 (som femåring) gjorde han sin första start i Prix d’Amérique. Något som slutade i ett silver bakom High Echelon. Inte heller 1980 lyckades Idéal du Gazeau i sitt hemlands största lopp, då han efter ett blytungt lopp, vid ett av få tillfällen fick finna sig i att vara i det slagna fältet bakom tioårige Eleazar som i sitt sista försök tog sin efterlängtade PdA-seger.

Idéal du Gazeau tog dock revansch månaderna senare, vid sitt första besök i Sverige lämnade han inget åt slumpen i Elitloppet. På ett regnigt Solvalla vann han finalen, efter att i försöket ”bara” varit tvåa bakom Charme Asserdal, från dödens på Express Gaxe (se loppet här).

1980 var också första året som Idéal du Gazeau reste till USA för VM-loppet. Vann gjorde han dock inte sitt premiär-lopp. Fransmannen svarade för en flygande avslutning men kunde inte hinna fram till Classical Way, utan fick dela silvret med nyzeeländska Petite Evander (här ser du loppet).

Men samtliga återstående VM-loppen skulle Idéal du Gazeau gå segrande ur alltså. 1981 Hade eleganten så äntligen också vunnit Prix d’Amérique för första gången. Det efter att ha bombat fram på den sista bortre långsidan och vunnit lätt före en fint spurtande Jorky (här ser du det).

Någon upprepning i Elitloppet blev det dock inte, det här året. Trots en enastående säsong som gav 16 segrar på 18 starter, misslyckades den urstarke fransosen på Solvalla. Efter en strulig resa i finalen blev det bara ett sjättepris. Jorky vann, förresten.

VM-loppet däremot. Där fick Idéal du Gazeau visa var skåpet skulle stå. I ett lopp som blev ordentligt fartfyllt, med körningar i flera spår, stod Lefèvre på gasen in på sista bortre och ”Idealen” svepte fram för att överta ledningen. Ärkefienden Jorky levererade en sylvass avslutning men utan chans att nå sin landsman (här ser du segern).

1982 hade Idéal du Gazeau hunnit bli åtta år, men hans regentperiod var ingalunda över. Förvisso blev det ingen ny seger i Prix d’Amérique, han var trea efter Hymour, men tillbaka på tronen i gengäld var han i Elitloppet. Efter, ska vi kalla det lite passiv styrning, i försöket som tvåa efter Dartster F., kom han ut i finalen och skojade med den samme och övriga motståndare, återigen från dödens (så såg det ut).

Tre månader senare (VM-loppet kördes i augusti vid den här tiden) var Idéal du Gazeau tillbaka i USA och gjorde rent hus för andra gången i Roosevelt International. Lefèvre satte in stöten mitt på den sista bortre återigen och segern blev väldigt enkel sedan ledande Nino Blazing och Björn Lindblom slagit över i en kort galopp i blotta förskräckelsen in mot upploppet (titta på loppet här).

1983 blev det sista året på tävlingsbanan för Idéal du Gazeau. Efter två plumpar i de förberedande loppen återkom han till triumf när det verkligen gällde i Prix d’Amérique och noterades därmed alltså för sin andra seger i loppet. Olyckligtvis fick han inte chansen att försvara sin titel i Elitloppet samma år; skador hade satt stopp för ett nytt deltagande och det var i stället landsmannen Ianthin som det året tog hem segern på Solvalla.

Idéal du Gazeau kom dock tillbaka, och hittade formen för en sista kraftansträngning, lagom till VM-loppet. Och det här är kanske den upplaga av loppet som vi ur svenskt perspektiv minns allra mest. Med i startlistan fanns nämligen ”sagohästen” själv, Legolas, som fram till den här starten aldrig hade förlorat.

Tyvärr för Legolas del mötte han alltså Idéal du Gazeau. Den här gången kände Lefèvre att det var säkrast att tidigt syna dödens. I spets satt nämligen just Elitlopps-vinnaren Ianthin som inte skulle klara av att stå emot den obarmhärtiga pressen till slut. Idéal du Gazeau vann enkelt, sin tredje raka seger i International Trot. En bedrift som han är ensam om. Bakom spurtade som bekant Legolas in som tvåa efter en resa i rygg på ledande Ianthin (och här ser vi det loppet).

Idéal du Gazeau följde en vecka senare upp med att också vinna Challenge Cup på samma bana. En seger som blev hans sista. Efter några starter till senare på hösten lade den redan då legendariske fransmannen tävlingsskorna på hyllan. Han sammanfattade sin karriär med 66 segrar på 99 starter.