Bourgogne. En region i centrala Frankrike, ungefär sydost om Paris. Namnet härstammar från det historiska burgunder-riket.

I dagens moderna Frankrike heter regionen mer korrekt Bourgogne-Franche-Comté. Bourgogne är, som bekant, tämligen så berömda för utsökta viner. Huvudorten heter Dijon, som ju för associationerna till senap, för övrigt.

Bourgogne har också namngivit det tredje av de så kallade B-loppen. Och också det, i alla fall inför Prix d’Amérique, och det är ju egentligen huvudpoängen, mest intressanta av de fyra.

Nu är det Prix de Bourgogne-dags.

Loppet, som till skillnad från sina andra B-loppsbröder, körs med autostart och dessutom avgörs över den med franska mått mätt korta distansen 2100 meter (vilket är ett varv och ett upplopp över Vincennes 1975 meter långa bana).

1978 kördes det första Prix de Bourgogne (Fadet vann) och har sedan dess alltid legat kring nyår, antingen i slutet av det gamla, eller i början av det nya året. Söndagens upplaga blir den fyrtionde (litet jubileum därmed).

Mer konkret: loppet avgörs en månad före Prix d’Amérique och det är nog också det här faktumet som gör Prix de Bourgogne till det mest intressanta av de fyra PdA-testen.

Något som kan exemplifieras genom att av de 39 upplagor som gått av Prix de Bourgogne, har vinnaren i efterföljande Prix d’Amérique varit den samma vid 11 tillfällen. Eller ja, i runda slängar, knappt vid 30 % av tillfällena. Ytterligare fem vinnare har sedan slutat som runner-up i PdA, förresten.

Först ut med klippa till med dubbeln Bourgogne-Amérique var Lurabo i 1984 års upplaga (av PdA alltså). Han vann förresten Prix de Belgique däremellan också…

Lurabo, född 1977, tränad av ägaren Maurice Macheret och senare Jean-Lou Peupion, kördes vid båda segrarna av Michel-Marcel Gougeon (bror till Jean-René, han med Ourasi…) och tog då, 1984, lite av en revansch i Prix d’Amérique efter att året före varit slagen endast av Idéal du Gazeau. Lurabos främsta avkomma blev sedan Abo Volo som vi strax ska återkomma till…

….men först vår obligatoriska dos av Ourasi.

Ourasi är nämligen historiskt bäst även i Prix du Bourgogne. Han är, tillsammans med den senare Ready Cash, den ende som vunnit loppet vid tre tillfällen. Tre år i rad dessutom, 1986-1988. Dessutom obesegrad på sina tre försök. Vid de två första tillfällena blev han, som bekant, också vinnaren av Prix d’Amérique.

Abo Volo då. Han är nämligen den tredje hästen att göra det farsan Lurabo var först med. 1996-97 klippte han till med dubbeln. Något som säkert satt fint för den då nioårige gentlemannen; året före hade han varit tvåa efter Coktail Jet och året före det trea bakom Ina Scot…

Två år senare var det ingen mindre än Moni Maker. 1999 inledde superstoet med Bourgogne (var trea i Belgique) och följde upp med seger i Prix d’Amérique. Bonusen här är väl att hon, till skillnad från någon annan, också hade vunnit Elitloppet åtta månader tidigare…

(Jag måste viga en blogg i framtiden enbart åt Moni Maker, tror jag…)

2003 slog oväntat Kesaco Phedo till i Prix de Bourgogne, spelad till 23 gånger pengarna. I sulkyn satt Michel Lenoir då tränaren själv, Jean-Michel Bazire, var upptagen med att styra titelförsvararen Kazire de Guez som blev oplacerad.

I själva Prix d’Amérique månaden senare satt dock ”Bazze” i sulkyn bakom Kesaco Phedo som nu vann igen. Fast nu som favorit.

Både Jag de Bellouet 2005 och Meaulnes du Corta 2008-09 gjorde om ”dubbeln” innan Ready Cash då gjorde det – två år i rad. Ready Cash vann förstås, som sagt, Prix de Bourgogne ytterligare en tredje gång, men fick då sträcka vapen mot Royal Dream i PdA anno 2013.

Framme i nutid. Bold Eagle är den nionde i raden av hästar, den elfte totalt, att ha ”värmt upp” med seger i B-loppet en månad före en upprepning av proceduren i vinterns största uppgift.

Tillbaka i tiden lite snabbt. En som inte hade samma lycka och flyt som ovan nämnda hästar var härliga, men kanske lite bortglömda stoet Vourasie, syrran till Ourasi som tränades av Léopold Verroken (på tal om klassiska namn).

Hon vann Prix de Bourgogne både 1994 och 1995 men fick sedan se sig snuvad i Prix d’Amérique båda gångerna som tvåa. Först var det Sea Cove som stal showen, året senare minns vi väl Ina Scots bragd.

Avslutningsvis. Förutom Moni Maker har Prix de Bourgogne vid blott ett tillfälle vunnits av någon annan än en fransman. Det var när Solvato slog till för tre år sedan.

Ändring på det i år?