Det vankas Jubileumspokalen på Solvalla. Ett lopp som instiftades för att fira att banan fyllde 50 år en gång i tiden. Med andra ord firar Jubileumspokalen själv 40 år i år.

Men det var egentligen inte det jag tänkte berätta om.

För under Solvallas fullspäckade tävlingsdag ryms ju även Big Noon-Pokalen. Ett, relativt, anrikt lopp där tre- och fyraåringar möts och som avgjorts sedan 1964. Från och med i fjol är det flyttat från en kylig decemberdag till just Jubileumspokals-kvällen.

Och det känns kanske också Big Noon mer värdigt.

Men vem var då denne Big Noon? Kort sagt: han var svensk travsports förste fixstjärna. En häst som banade väg för framtida svenska travunder internationellt. ”Kejsaren” kallades han.

Big Noon, som hade amerikanska föräldrar, såg dagens ljus 1936, uppfödd av Reinhold Mattsson. Det var också i hans regi som hästen, som tvååring, begick tävlingsdebut 1938. Det blev seger direkt, på Solvalla.

Den tvåårige Big Noon var förstås en häst som drog blickarna till sig, inte enbart för sin exteriör med den karaktäristiska vita bläsen, utan också för sin oerhörda talang.

Något som skeppsredaren Olof Wallenius, med ägarpseudonymen Stall Segerhuva, tog fasta på. Han såg till att köpa Big Noon direkt efter debutsegern.

Priset blev högt. Wallenius fick hosta upp 14 000 kronor för tvååringen. En summa som i dag låter löjlig, men man kan ta i beaktan att förstapriset i Kriteriet det aktuella året var 4200 kronor och Derby 4600 kronor, för att sätta summan i perspektiv.

Man kan också ta i beaktan att Big Noon aldrig var anmäld till något av de där största årgångsloppen.

Trots det skulle köpet bli extremt lyckat. Och Big Noon skulle, i regi Gösta Nordin, bli den största stjärna som svensk travsport dittills sett. En sådan som fick folk att ”gå man ur huse” för att bara få se en glimt av den store kejsaren då han tävlade.

Big Noon har gått till historien som den förste svenskfödde hästen att trava under, vad man då kallade för drömgränsen, alltså 1.20.

Den historiska händelsen skedde 1941 då Big Noon var fem år. I Svenskt Mästerskap, som då kördes på Jägersro och avgjordes i två heat, över kort- och medeldistans, travade han 1.19,4 över 1620 meter. Inte bara svenskt utan, skandinaviskt rekord.

Ännu snabbare skulle Big Noon dock trava påföljande år, 1942. I en start på Solvalla dyngade han till med 1.18,3 över 1660 meter, en notering som för tiden var högst anmärkningsvärd. Faktum var att det svenska rekordet stod sig i hela tolv år.

Tiden som också var Big Noons storhetstid på banan, inföll olyckligtvis mitt under andra världskriget. Kriget hindrade emellertid inte travsporten från att fortsätta att leva – och Big Noon från att åka och tävla utomlands.

Big Noons utflykt till Tyskland 1941 tillhör hästens mest kända kapitel. Hästen lastades på tåget mot Berlin för att som förste svensk delta i Matador-Rennen. Ett lopp som numera är ett minne blott, men under 1940-talet var, tillsammans med Prix d’Amérique, Europas förnämsta.

Big Noon vann ett av heat men fick nöja sig med att bli tvåa bakom Messidor och Charlie Mills (jag lovar återkomma om honom en dag) i totalsegern.

Kampen att få tillbaka Big Noon till Sverige blev ett kapitel i sig. Det visade sig nämligen inte vara helt enkelt. Någon transport gick tydligen inte att ordna från Berlin. Wallenius ville förstås få hem sin stjärna och ärendet skulle gå ända upp till utrikesministern Christian Günther som fick telegrafera det tyska utrikesdepartementet för att återfå den svenske hästen.

En transport trollades fram och Big Noon kunde återvända, välbehållen, till svensk mark.

Big Noons kanske största seger kom året efter, 1942. Då i det av tyskarna ockuperade Norge. Big Noon kunde, trots stort startgalopp, inför jublande Oslo-bor, ta hem segern i Bjerke Grand Prix. En seger värd hela 10 000 kronor. En svensk seger som kom att bli minst lika symbolisk för norrmännen.

Olyckligtvis skadade sig Big Noon i ett gaffelband efter den säsongen och tävlade inte något under 1943-1944, men gjorde som nioåring comeback 1945 med sex starter och två segrar. Efter den säsongen var tävlandet till ända för ”kejsaren” som kom att sammanfatta karriären med 49 vinster på 79 starter och precis under 100 000 kronor intravat.

Hans inflytande tog förstås inte slut för det. Som avelshingst fortsatte framgångarna och han blev far åt 226 avkommor. Den kanske främsta av dem var Gay Noon (född 1949) som för Gunnar Nordin skulle ta hem segrarna i såväl Kriteriet som Derbyt.

På torsdag, dagen efter hans lopp på Solvalla som instiftades samma år, är det 53 år sedan som Big Noon lämnade jordelivet. Han blev 28 år och ligger begraven på Menhammar.

Som avslutning, denna fina gamla journalfilm från 1945, där Big Noon, bland andra klassiska namn, figurerar.